Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
efter till detta land, där de skulle ha gift sig. Hans död i det
främmande landet var ett hårt slag för Hanna, hon höll på att
duka under, men hennes kraftiga, spänstiga lynne och hennes
föräldrars kärlek och medkänsla hjälpte henne att resa sig.
Hanna Löfgren gifte sig år 1876 med kontraktsprosten Carl
Johan Kjellberg, död 1894 i Köping på Öland.
Prosten Kjeliberg var en from man, högt aktad och värderad
som predikant och själasörjare: Hanna fick i sitt gifte flere styv-
barn, vid vilka hon blev innerligt fästad, och en egen son.
Georg Löfgren var begåvad, särskilt mycket musikalisk. Men
han led från barndomen av fallandesjuka, och han kunde för den
skull ej fortsätta sina studier varken på det ena eller det andra
området. Sedan han gått ett par år i Kalmar skola, lärde han sig
bokbinderiyrket.
Han hade ett gott och glatt lynne och sinne för humor. Hans
varma kristna tro gjorde, att han på ett ödmjukt, ja, rent av vac-
kert sätt kunde bära den tunga börda, som den hemska sjuk-
domen lagt på honom. Aldrig hörde man honom klaga eller vara
misslynt. Både muntligen och i brev talade han med rörande
tacksamhet om Guds och människors godhet emot honom.
Efter sina föräldrars död flyttade Georg till Kalmar, där han
utövade sitt yrke så mycket, som sjukdomen tillät. Han drog sig
genom ytterlig sparsamhet fram på en liten pension. Att detta
kunde gå, berodde till stor del på hans gamla tjänarinna, Stava,
som förut hade tjänat i prostgården. Hon skötte med största om-
tanke det lilla hushållet och vårdade sin ”Harre”, som hon sade,
med moderlig ömhet. Stava var en intressant människa. Det var
roligt att höra henne berätta. En gång var hon t. ex. mycket för-
grymmad på en bagarfru, hos vilken hon brukat köpa bröd. Men
nu hade hon kommit underfund med att nämnda fru var en ”Ilort-
labba, uckianamej”, och aldrig mer skulle hennes herre behöva
äta den fruns bröd. På frågan, hur hon hade fått denna bedröv-
liga visshet, svarade hon: ”Jo, si, når jag kom in där, fick ja’
si dejtråjet stå mitt på golvet å -jäse, å de va inte så mö som en
handduk över dejen. Ä hennis pöjk språng på golvet å färades,
å han hade bare e liti skjorte på sej, som inte gick ner om majen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
