Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
lunda kyrka, 1 å 200 m. vester om gamla landsvägen samt
några hundra meter öster om Emån. Der fragmenten ligga är
ett stenrös, som emellertid numera genomskäres av ett dike;
platsen är egendomligt nog lågt belägen, sank.1) Vid plöjning
i kringliggande åker lärer i sommar hittats 3 stenyxor. By-
folket har haft väl reda på stenen, som enl. uppgift, för kanske
ett 80-tal år sedan skall hafva sönderslagits. En viss övertro
synes följa. Så hade t. ex. så nyligen som för c:a 15 år sedan
en brukare i byn tagit hem en af stenflisorna till trappsten,
men fick ingen ro utan återforslade stenen”. Är 1927 låg ett
fragment som brosten vid lantbrukare J. Heds stuga i St. Sin-
nerstad, medan ett litet stycke låg kvar i ovan nämnda röse.
Dessa båda fragment inställdes 1930 i sydöstra hörnet av
Mörlunda kyrka, fig. 13—15.
Vid av författaren 1935 och 1936 företagna granskningar
av odlingsröset vid St. Sinnerstad hava ytterligare fem frag-
ment av runstenen påträffats.2) Tyvärr voro blott två av dem
försedda med ristningar, det ena med runor och det andra med
ett kors av tämligen vanlig typ. Dessvärre är ingen äldre teck-
ning av stenen känd, varför man ej kan få någon föreställning
om dess ursprungliga utseende. Materialet är röd granit och
stenens ristningsyta och kanter äro omsorgsfullt tillhuggna. Ru-
norna äro halvannan decimeter höga och jämt ristade. De äro
ej infattade i någon slinga.
Inskriften — med Wallmans läsning inom parentes — lyder:
— — fi. kark - - (afti X hk) rulf X fathur sin (uk asr X)
URSKOG LG
Detta torde ha haft följande uttal:
— — fi. kark - - äfti Härulf fadhur sin ok Azur ok Inger - -
Tolkningen av inskriftens’ början är mycket osäker. Mest
rimligt är väl att uppfatta –fi såsom slutet av ett mansnamn,
exv. Thialfi, Bofi, Tofi. Kark- kan då knappast vara annat än
ett binamn till - fi. I västnordiska källor är verkligen ett dylikt
s. k. ”kenningarnafn” — Karkr — säkert styrkt. Namnet Härulf
1) Ordet mad betecknar just en sank, lätt översvämmad ängsmark
?) Dessa äro ävenledes förda till Mörlunda kyrka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
