Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
Fig. 28.. Runsten, Ljungby kyrka.
mesta tydligt; blott de två sista runorna och korsets kärna äro
hårt vittrade.
Inskriften:
kiatl . ouk . rakn . thu . letu . ristha . stina . iutiR . uitlbia(rn).
Ristaren tyckes, att döma av de talrika misstag han begått,
ha varit tämligen oövad; eller kanske han ej behärskat rätt-
stavningens grunder?
Uttalet har förmodligen varit:
Kätil ok Ragn thy letu rista stena äftiR Kätilbiarn.
Rakn måste med hänsyn till det följande thu, som är en plural
neutrumform, vara ett kvinnonamn. Något kvinnligt Ragn fin-
nes dock icke belagt. Däremot känner man en Ragn, son till
Magnus, i Östergötland. Nära till hands ligger det att antaga,
att ristaren i stället för rakn åsyftat rakna (Ragna), ett namn,
som redan under vikingatiden bars av nordiska kvinnor.
Översättning:
Kättil och Ragn(a) de läto rista stenar efter Kättilbjörn.
I inskriften har vi ett exempel på en gammal germansk namn-
givningsprincip, variationen, d. v. s. barnet fick ett element av
faderns, mera sällan -av moderns eller någon frändes namn.
Kättilbjörn var säkerligen son till Kättil och Ragna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
