Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
havet i väster, vilket förvandlar Östersjön till ett salt innanhav, det
s. k. Yoldiahavet. Först när isranden hunnit upp i gränstrakterna
mellan Svealand och Norrland, och då Östersjön efter landhöjning i
Mellansverige ånyo dämts upp till insjö, äro vi framme vid den första
av fynd bevisade bosättningen i vårt län. Östersjön befinner sig nu i
sitt tredje utvecklingsskede, den heter Ancylussjön efter en sötvat-
tenssnäcka, som man funnit i mängd i dess gamla strandlinjer. Den
högsta gränsvallen, som denna sjö uppkastat, ligger på södra öland
c:a 8 m. och i Västervikstrakten c:a 50 m. över den nuvarande Öster-
sjöns yta. Det var alltså ett helt annat landskap de första invand-
rarna sågo än det vi nu se.
Ett, möjligen ytterligare ett eller annat osäkert, spår av människa
från Ancylustidens slutskede för 8000 år sedan, mera finns det inte,
förrän Östersjön kommit ett gott stycke in i sitt fjärde skede. Den
förvandlas för andra gången till ett salt innanhav därigenom att land-
sänkning eller stigning av havsytan i Sydskandinavien skapar unge-
fär den förbindelse med Kattegatt, som vi nu ha i Öresund och Bäl-
ten. Sin största utbredning når detta hav, efter en snäcka kallat
Litorinahavet, för c:a 6000 år sedan, då det utbildade strandvallar,
som på södra Öland ligga 8 m., i Västervikstrakten 30 m. över den
nutida Östersjön.
Nu börjar det andra skedet av människans historia i våra bygder,
stenåldern, eller om man kanske inte bör så markerat skilja på ben-
och stenåldern, så kan man konstatera, att bebyggelsen fr. o. m. nu
börjar på allvar. Och nu är det stenyxor som äro vägvisare. De
äldsta äro så enkelt arbetade, att blott ett tränat — eller vaket —
öga. skiljer dem från vanlig sten. Säkert ha plog och spade åtskilliga
gånger vänt upp till jordytan yxor i primitiv slagteknik — Lihults-,
Limhamnsyxor och vad de nu kallas — utan att de observerats.
Men ändå ha det hittats än här, än där i länet, i söder och i norr.
Uppe i Tjust, nära Gamleby, finns det till och med en hel boplats,
den äldsta i länet, som avslöjats genom fynd av ett tiotal stenyxor,
avfall av kvarts efter tillverkning av småredskap och kolblandat
kulturlager. Den är daterbar både av fyndmaterialet och det geogra-
fiskt-geologiska läget till tiden strax efter Litorinahavets maximum.
Gamlebyviken gick då upp i landet en halv mil längre än nu, och vid
dess innersta ände låg det nu nämnda stenåldersfiskeläget. I detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
