Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
44
mar stadsmark. Så alldeles öde är inte fastlandet, fastän det i alla
avseenden ter sig fattigt mot Öland, ”där de båda landborgsåsarna på
södra och mellersta ön utgjort tvenne sammanhängande gravfält från
denna tid”, d. v. s. de 200 åren närmast efter Kr. föd. Dessa gravar
ha liksom en mängd lösfynd från ön uppenbarat en rikedom av for-
mer. Det är vapen av alla slag: svärd, spjutspetsar och sköldbucklor,
stundom praktfullt dekorerade med inläggningar, filigran och beslag
av silver, t. ex. i ett bekant fynd från Brostorp i Glömminge. Det är
smycken och prydnader av brons, silver och guld, t. ex. sådana vack-
ra nordiska guldberlocker, som funnits bl. a. i en grav vid N. Hör-
ninge i Köping. Det är vidare en stor samling exempel på inhemskt
krukmakeri, som alltid är med sin tid och vet vad som är modernt
ute i stora världen. — Förbindelserna utåt fortsätta och förstärkas
under kommande århundraden. Omkr. 200 e. Kr. ser det rent av ut,
som om en del av öns befolkning emigrerat söderut, sannolikt till om-
rådet omkring Weichselmynningen, där man hade nära fränder
boende sedan ett par hundra år. Dit hade nämligen redan f. Kr. ut-
vandrat folk, bl. a. tycks det från gränstrakterna mellan Tjust och
Östergötland. Just omkr. 200 fortsätta dessa goter sin vandring söder
ut ned till Sydryssland och bosätta sig där, och det är inte omöjligt,
att de dragit med sig skaror av ölänningar dit. Utvandrarna släppa
ej förbindelsen med sitt hemland, i stället utbildas en livligt trafikerad
väg mellan norr och söder längs Weichsel—Djnestr, där en resande
nordbo kunde räkna med att överallt göra sig förstådd på sitt eget
språk. På den vägen och senare på ett västligare stråk komma
under tredje och fjärde århundradet till våra trakter nya inflytelser
söderifrån, som tydligt prägla kulturutvecklingen, där Öland alltjämt
leder överlägset både i myckenhet och kvalitet. Fastlandet har dock
också dyrbarheter att visa upp någon gång, som talar både om in-
hemska skickliga konsthantverkare och utlandsförbindelser, t. ex.
s. k. ormhuvudringar från Söderåkra, Misterhult och Tryserum, alltså
kulturtecken från olika delar av bygden.
Guldet som fanns att få i söderns länder lockade givetvis Nordens
folk att stärka förbindelserna med södern. Därom vittnar den äldsta
folkvandringstiden som nu börjar, 400-talet e. Kr., vilket rent av kallas
Nordens guldålder. Folkvandringstiden, namnet på den forntid, då
germanerna — västgoter, östgoter, langobarder, franker och vad de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
