Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
04
Med hjälp av fornlämningar kan på samma sätt Västerviks —
”huvudstaden” i norra länsdelen — historia förlängas århundraden
bakom dess ”grundläggningsår” 1275. Då låg det där Gamleby nu
ligger. Detta samhälle är omkransat av gravfält, vilka visa tydlig
koncentration under vikingatiden av en bebyggelse, som enligt fynd
ur gravarna går tillbaka till mitten av folkvandringstiden. Ungefär
då hörde vi först talas om Tjust i en skriven urkund, och vi trodde
oss ha spårat ett forntida Tjustting. Tecken tyda på att tinget vid
denna tid av olika orsaker flyttats till annan och lämpligare plats i
häradet. Vart? Det framträder i urkunderna på den plats där det
ännu ligger, Gamleby, i det närmaste samtidigt som platsen först
nämnes som stad. Troligen har det legat där sedan det flyttades mer
än ett halvt årtusende tidigare, då också ett samhälle höll på att växa
fram där, belagt av fornminnen runt omkring. Detta samhälle har
möjligen ännu äldre anor såsom kultställe, vilket skulle intygas av ett
närbeläget Ullevi i dess av språkforskningen antagna egenskap av
central kultort i bygden. Liksom uppkomsten av ett forntida Kalmar
kan Västerviks förhistoriska existens förklaras av kulturgeografiska
förhållanden. Platsen ”låg fullkomligt centralt i forntidens Tjust vid
innersta ändan av en vik som i landskapets mitt från Östersjön skjuter:
nästan tre mil in i landet. — I Gamleby samla sig också landsvägarna
från alla väderstreck som strålarna i en brännpunkt”, och detta väg-
system har forntida traditioner.
Bakåt i stället för framåt i tiden kommo vi nu en stund, men det
skedde för att ge bättre rättvisa åt fastlandet gentemot Öland, än
vad föregående järnålderskapitel gjort. Och eftersom det nu gällde:
forntidshistoria på endast ett par snävt begränsade lokaler — länets.
båda ”huvudstäder” — har det synts mig lämpligast att inte plottra.
sönder den i olika kapitel utan samla den på ett ställe, där det fanns.
en lämplig utgångspunkt. En sådan erbjödo vikingatidsfynden.
Till dessa återgå vi nu och kunna i anslutning till nyss påvisad ök-
ning av fasta fornlämningar på fastlandet också konstatera större
förekomst av lösfynd där, t. ex. av vapen och smycken, fastän var-
ken de eiler gravfynden tåla jämförelse med Ölands rikedomar.
Det gäller också skattefynden, varav ön har ett 50-tal mot fast-
landets cirka 10, vilka dock tillräckligt tydligt visa, att smålän-
ningarna börja taga upp konkurrensen med ölänningarna i utrikes–
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
