Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22
korpralskapet avvek snart den ene efter den andre och gav sig på väg
längs sina egna gator och stigar — så sögs regementet, kompaniet
eller skvadronen åter upp av bygden och återförenades med bönderna
och jorden. Först bar det i väg till rusthållaren eller rotebonden, där
hästen skulle granskas och återlämnas, uniformen åter anförtros åt
kistan. Mest martialisk var husarens hemkomst — från flera håll
berättas att han i sporrsträck red över hägnad och grind inpå rust-
hållarens gård fram till trappan, och där stod rusthållaren själv med
sup i hand för att hälsa sin husar. Rusthållet eller roten gjorde gärna
ett litet kalas för sin hemkomne krigsman, för att få höra nyheter
utifrån. Och hemma på torpet gjorde sig krigaren noga underrättad
om huru bönderna fyllt sina åligganden att hjälpa hustrun med arbe-
tet i jorden. Och nu var krigaren åter lantman, till nästa gång.
Sedan alla de martialiska emblemen sålunda åter anförtrotts rust-
hållaren för att förvaras i rust- eller rotekistan till nästa gång, blev
krigaren åter lantman och civil. Men på söndagarna skulle uniformen
dock på, då socknens krigsmän skulle samlas i trupp vid kyrkan, vil-
ket kallades ”kyrkparad”. Varje lördagskväll kom husaren för att
hämta uniformen, varje måndagsmorgon tillbaks igen, för kyrkpara-
dens skull. En gång i månaden skulle alla båtsmän, heter det i en
annan uppteckning, ställa upp i parad, då sockenborna kunde få se
dem i all sin glans. Det var riktig högtid vid ett sådant tillfälle.
Raka och pinnstyva stodo alla båtsmännen i långa led. Knapparna i
de blå vadmalsuniformerna hade fått en extra puts. Mössorna med
guldbokstäverna ”Kungliga Flottan” och de långa svajande banden
vere föremål för allas blickar. Korpralerna gingo strama och med
viktig uppsyn från den ena till den andra. Och om ingenting var att
anmärka skeno de upp som solen, likväl som de dundrade om de funno
något slarv. Vid sammanringningen var den ståtliga paraden över,
och alla tågade in i kyrkan för att åhöra gudstjänsten.
Så gick växlingen år efter år, tills krigsmannen var uttjänt, fick
lämna torpet och bli gratialist. Nu var det livet hemma som blev det
enda, och tjänsten blev ett minne, och allt det man upplevt förstorades
och förskönades med åren. När man, som i Oskars församling, före
jul samlades i prästgården för att hämta pensionen, då trädde riktigt
de gemensamma minnena fram — Goliath, Käck, Flink, Björn, Gla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
