Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
väringsinrättningen av 1812 fastslog visserligen principen att varje
svensk man skulle deltaga i rikets försvar och vara tvungen öva sig
härför, men i praktiken blev denna värnplikt med dess obetydliga
övningstid ytterst blygsam, helst som den värnpliktige också hade
frihet att i sitt ställe leja annan person till fullgörande av förplik-
telserna. I varje fall karakteriseras 1800-talets svenska försvarsmakt
genom denna anordning med ”stam och beväring”, med den indelta
armén som stam och huvudstomme. Vid mitten av 1800-talet och un-
der århundradets andra hälft skedde genom åtskilliga lagar och för-
ordningar så småningom en förskjutning i proportionerna mellan
stam och beväring, så att kring sekelskiftet den allmänna värnplik-
tens idé stod som segrare och ett modernt försvarssystem kunde upp-
byggas. :
Med 1901 års härordning blev indelningsverket i stort sett helt
avpolletterat såsom grund för rikets försvarsmakt. Men ”stammen”
hade dock ännu länge viktiga uppgifter, främst såsom handledare för
de värnpliktiga, och på så sätt kunde dock de gamla indelta förläna
något av sin tradition åt det nya försvaret.
Det nya systemet medförde också att officerarna så småningom
fingo överge sina boställen, vilka utarrenderades, och kombinationen
officerare-lantbrukare blev ett minne blott, liksom kombinationen
krigsman-torpare. Det gamla organisatoriska sambandet mellan
svensk jord och svenskt försvar var nu brutet — till båtnad för för-
svaret av svenska jorden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
