Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
De närmaste dagarna efter hemkomsten blevo fridagar, då båts-
männen gingo och hälsade på i hemmen. Men snart nog kom var-|
dagen med dess arbete. De flesta båtsmännen arbetade hos traktens
bönder, men många drevo yrken. Fisket låg närmast till för en båts-
man och med det skaffade de sig sin huvudsakliga utkomst. På efter-
sommaren och in på hösten hängde långa rader av uppfläckta torsk- |
kroppar till soltorkning på båtsmansgårdarna. Det blev omväxling |
med den nedsaltade torsken och strömmingen. Flundror, gäddor och
lax såldes i byarna eller till Borgholm. Under klara vinterkvällar,
när vi småpojkar gingo hem från isen, spred den glödstekta ström-
mingen — den benämningen användes aldrig utan strömmingen kal-
lades sill och ibland till skillnad mot den norska fet- och storsillen för
”småsill” — för en hungrig pojkmage en alldeles härlig doft från
stugorna på Malmen, men de förmögna hemmanssönerna fnyste för-
aktfullt med näsan, ty enbart oset av glödhalstrad sill var i deras
tycke ett fattigdomsmärke.
Andra båtsmän arbetade som skomakare, sågkarlar, timmermän.
och någon enstaka som skräddare, men bland ölänningar har detta
givande och fina yrke, ansetts som mindervärdigt för en stark karl.
Det, liksom mjölkning, passade bäst för fruntimmer, menade man.
Som barn vistades jag rätt mycket i Runsten, särskilt under skör-
detiden, då min far, innan han blev hemmansägare, hjälpte sin svå-
ger, storbonden P. A. Olsson i Runsten, med slåttern och sädeskör-
ningen. Den svenska kyrkan har varit sparsam med det jordiska goda
för sina spelmän och kyrkosångare, så för de mina blev skörde-
arbetet ett välbehövligt tillskott i skafferiet. Då lärde jag känna flera
båtsmansgubbar och fick höra historier om dem. Och dessutom har
herr Alexis Walfrid Jeansson i Södra Runsten, möbelsnickare och
upptecknare av det Runsten, som varit, ”kollationerat mina uppgifter
med sin större kännedom om dessa båtsmän. Det är en lång rad av
duktiga karlar, rappa i mun, och en del rätt svaga för potatisnektarn.
Här träffa vi långfararne Appel och Timmerman ’i Lopperstad, Stare
och Snar, Lustig, Torsk, Fribytare, Gröning, Fallrep, Höst och
Kämpe. I förhållande till jordbruksarbetarna hade båtsmännen det
ekonomiskt bättre, varför de unga männen på socknens malmar voro
angelägna om båtsmanstjänster. Det berättäs från Runsten om båts-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
