- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXVIII. Bland ryttare, knektar och båtsmän i Kalmar län på Indelningsverkets tid (1940) /
69

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

69

.

utt spänna krafterna återigen för att försörja de hemkomna familje-
medlemmarna. Inom kort dog Johan, och hans pojkar stodo föräldra-
lösa i värden. Då vi språka därom, så säger Elise: ”Ja, nu ska de
ha betalt, när de får barn. Jag har fött upp våra egna sju barn, Jo-
hans pojkar och Sandras pojk. Men aldrig ha vi fått någon hjälp till
det och inte heller ha vi begärt nånting. Ha betalt för en får barn!
Har en nånsin hört nånting så tokigt.”

Men så är Elise också en kärnkvinna. Med eftertryck säger hon:
”Min far, vet han, han hette Sven Gustav Nilsson. De var en karl
de må han tro, som kunne allting. Vilket arbete som helst. Vi hade
vår stuga i horvan söder om Cassels. Vi var sex flickor och tre poj-
kar. Men far dog så hastigt, när han var hos Peter Jons på Stora
Rör och trösked, och då sto mor ensam med oss barn. Men det gick
för oss allihop. Men iint fick mor nått betalt?” Det är folk av så-
dant virke, som hjälpt till att skapa Sverige. Men belöningen till far-
far och farmor har ej uteblivit. De fyra sonsönerna ha förstått att
uppskatta de gamlas omsorg om dem, och hemmet på Sandåsen har
blivit dem kärt, och där samlas bröderna hos farfar och farmor.

I Mörbylånga söder om köpingen ligger Risinge hamn. Förr rådde
här en rätt livlig rörelse ty platsen var färjläge för de omkringlig-
gande byarna, men då den uppgrundades mer och mer och bekvä-
mare förbindelser kommo till, så förlorade Risinge hamn sin gamla

betydelse. Men båtsman Flygare, som växt upp i denna bygd, såg
med ledsnad, att trafiken på hans hamn avstannade. Och då inga
andra angjorde den så beslöt han att bli skeppare och skaffa hem ved
från Småland till sin skogfattiga hemtrakt. Han var från sina sjö-
färder och sin anställning i kronans tjänst väl förtrogen med segling
och. nödtorftig navigering. Anmärkas bör att Flygare envisades om
att få sitt vackra båtsmansnamn utbytt mot det icke så värst klingan-
de Lundström, men smaken är ju så olika. I alla fall, om han också
icke flög så seglade han med sin lilla grundgående skuta mellan Ri-
singe till Bergkvara och en del mindre hamnar å fastlandssidan, där
han inköpte ved. Det var inte stora laster han kunde intaga, endast
8 famnar, men förtjänade han bara 3 ä 4 kr. pr famn, så var han
belåten. Dessutom sysslade han med fiske och under vintrarna arbe-
tade han hos lantbrukarna i orten. Men han behövde mer än väl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:16:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/28/0071.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free