Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13
dessa stater. Sverige fortfor för sin del därmed till år 1845 och skall intill
detta år utbetalt över 37 miljoner kronor. Det var därför ej så lätt att få
sjömän med på Medelhavsfärderna. Men det fartyg, som Olof Lundberg tog
hyra på, betalade dubbel månadslön.
När skeppet kom till Gibraltar fingo sjömännen veta att närmaste destina-
tionsort var Alger, alltså direkt till sjörövarnästet. Av sjörövarna hade de
dock ej det värsta att vänta, ty fartyget var lastat med vapen och ammuni-
tion, som skulle avlämnas till dem. Men under seglingen till Alger blev far-
tyget uppbringat av ett turkiskt krigsskepp, vilket tog det som god pris. Be-
sättningen sattes in i fängelse och bevakades strängt och underställdes ivriga
förhör. Dess dom blev emellertid uppskjuten dag efter dag, till en del bero-
ende på det engelska konsulatets mellankomst.
Under stark eskort fingo fångarna gå ut en timme om dagen, och då be-
skådades de av många nyfikna. En dag fick Lundberg höra ett deltagande
ord på tyska. Han såg sig omkring, och då den deltagande rösten återigen
hördes, fann han, att den kom ifrån en av de omkringstående kvinnorna. Han
tilltalade henne på tyska utan att därvid väcka någons uppmärksamhet, och
med en kvinnas list och förslagenhet lyckades hon sätta sig i förbindelse med
Lundberg. Den tysktalande flickan vistades i vakthavande kaptenens hus.
Hon hade en gång följt med sin fader, som var kapten på en tysk brigg, vil-
ken förlist på en resa i grekiska arkipelagen, men blivit räddad för att sedan
hamna som tjänarinna eller rättare som slavinna hos den turkiske kapten,
som nu bar ansvaret för den fångna besättningen. Flickan hade ett rätt
svenskt namn Maria Norling — och var från Memel. Hon hade lärt sig
det turkiska språket och åtnjöt större frihet än de övriga slavinnorna i huset.
Varje dag lyckades hon träffa Lundberg, och snart nog voro de på det klara
med sina känslor för varandra. Och Maria Norling kom att bli den räddande
ängeln för hela besättningen, och i sitt arbete härvid utvecklade hon en energi
och förslagenhet, som visar en mer än vanlig begåvning. I Gyllene hornet låg
ett engelskt fartyg, som snart skulle avsegla. Maria hade lyckats sätta sig
i förbindelse med dess kapten, och av honom hade hon fått löftet, att han
skulle gömma fångarna på sin skuta, om de kunde på bestämd natt vara på
angiven plats. Den kvällen, då man skulle skrida till verket, hade Maria
lagat till kvällsmaten såväl åt sin husbonde som till vakten. På maten följde
kaffet, och i detta hade hon inmängt sömngivande medel med det resultat,
att hela vakten med sin kapten sov den rättrogne orientalens sömn, medan
hon tog nycklarna i kaptenens rum och befriade fångarna. Nedanför fängelset
låg en utsänd skeppsbåt och väntade, och det dröjde ej länge, förrän Maria
och hennes fångar voro i säkerhet på det engelska fartyget, som snabbt hissa-
de segel och ställde kursen mot Medelhavet. Efter några veckors resa land-
stego de i Marseille, där sjömännen togo ett rörande farväl av varandra.
Olof Lundberg tog hyra på ett annat fartyg, som var destinerat till en av
Englands ostkusthamnar, dock på det villkor att han fick taga sin Maria Nor-
ling med. Sent på hösten 1815 kom paret till Kalmar och hemkomna till Öland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
