Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
79
småsaker. Ombyten av hästar och vagnar skedde vid de olika gäst-
pivaregårdarna, i, enlighet med reglerna för civila resenärer. När man
så äntligen nådde Lunds gästgivaregård och resans mål, samt mot-
logs av sina respektive rotebönder, var man i regel mycket trött och
utkörd. Rotebönderna beordrades ju alltid att möta upp på utsatt tid,
och voro i regel ankomna långt före gästgivareskjutsarna och: båts-
männen. Här skiljdes man sålunda — tackade varandra för gott kam-
ratskap under den gångna tjänstetiden och tillönskade varandra god
hälsa under den fritid hemma på torpet som nu följde, tills man nästa
gång skulle möta upp här för en ny utresa.
Så bar man Över sin sjösäck och sitt sjöskrin till rotehållarnes häck,
och med var sin båtsman bredvid sig på sätet anträddes så den sista
etappen mot de väntande i den lilla båtsmansstugan.
Båtsmanstorpet såg i regel icke mycket ut för världen.
Carl Johan Nilsson, som inmönstrade år 1881 för Bäckaskogs båts-
mansrote i Östra Eds socken under nummer 29 Örnfjäder, har för
mig beskrivit såväl sitt torp som ägornas fördelning och avkastning,
och bilden är nog ganska typisk. — Mitt båtsmanstorp hette 29 Blan-
kebce; och var byggt på själva berget. Det hade kammare, kök och för-
stuga, samt en liten trappa upp till vinden. Denna var endast tross-
botten, och den första man då kom upp till kallades ”uta-vinn” med
ett par löst upplagda plankor som en liten gång utmed skorstenen
ledde fram till den andra vinden, som var avsedd för spannmålen, som
där hade sin plats i en större lår. Vedskjulet och svinhuset voro i nå-
" gorlunda skick, men avträde fick jag själv bygga, då det som fanns
inte hade tak. Det sämsta var ladugården och denna fick jag inte bort-
synt förrän ett par år längre fram — 1885. Då det byggdes en ny
som. var utmärkt på alla sätt, Jorden som hörde torpet till var något
över fem tunnland och skulle ju räcka till. Det var mestadels lätt-
jord, men högre upp i backsluttningen var -det ”styvere jorl” och
där hade jag vetet. Och på ”e lycke lite längre neråt va också styv
jorl” — där fick jag rågen till att växa. Och däremellan hade jag po-
tatis och en del annat. Jag fick störbönor som vuxo så i längd, att
jag hade svårt att kunna skaffa tillräckligt långa björkstänger till
dem, och märgpumpor fick jag så stora som smörkärner. Kring ägo-
gränserna gick en ordentlig gärdesgård, och kring själva åkertegarna
funnos ”millagärdesgårle”. Kreatursuppsättningen fick man ta vac-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
