Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kommer aldrig dit!
Kommer aldrig dit!
När de sedan på tredje dagen återkomma gick det lätt och då lät
det:
Fallera, nu har vi vatt! j
Fallera, nu har vi vatt!
Detta enligt en sagesman från Kråksmåla socken.
+
Även lien var ett motiv för allmogens lust att göra rim och ramsor.
Så här berättar en meddelare från Oskarshamnstrakten: ”Som ung
hörde jag slåtterkarlarna sjunga, när de ströko lien då den blivit
OVass: |
Bli vass! Bli vass! Bli vass!
Det vet jag visst, den är så vass!
Det vet jag visst, den är så vass!”
Samme meddelare berättar också, hur de som räfsade tyckte att
slåtterkarlarna höllo i för länge om kvällarna. Då brukade de säga,
att talltrasten sjöng så:
Kära Kärar, ta Iritt,
ta fritt, ta fritt!
Kära kärar, ta fritt,
ta fritt, ta fritt!
+
Talltrastens roll i den folkliga poesibildningen är mycket stor. Här
till slut endast ett prov, från Kråksmåla. En man, som hette Karl,
kom gående med en mindre säck säd, då satt talltrasten (”kletra”) i
ett träd och pratade:
Du Kal! Du Kal! vatt ska du gå?
Ska du gå åt kvarna?
Då orka du me, då orka du me!
När han sedan återkom sade fågeln:
Hur gick de? hur gick de?
Fick du malet? De va bra!
De va bra!
2
41
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
