Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
själv utsett under den vackra hängbjörken till vänster om kyrkpor-
ten, och prosten Sivers i Tryserum och Hannäs hade gjort honom
den sista tjänsten. Sivers författade även inskriften till hans blivande
häll, vilken hans åldriga moder lät utföra — den som Ihrfors nu stod
inför och tolkade. |
Därjämte fann han också, förutom åtskilliga mindre, en ännu
större häll, om nära tre alnars längd, alldeles översållad med bibliska
språk. Ihrfors stegade också fram till dörrhålet och tittade ner där
sakristian en gång varit. Av handskriften i Linköping visste han att
där under det forna österfönstret skulle Turgillus liksten med runor
och munkstil finnas. Att få skåda denna samt avrita den, förunnades
honom emellertid icke. Det var först sommaren 1936, som den kom
att framgrävas.t)
Ihrfors hade mycket att uträtta — han studerade, tolkade och
präntade, och när han slutligen vände tillbaka över den igeanvuxna
stigen, stannade han där nedanför och utförde sin teckning av ruinen
därifrån. Hemma vid bordet laverades och utarbetades den färdig,
och så präntade han därunder: ”Templum dirutum Paroeciae
UKNENSIS”.
Ihrfors använde sig av latinet — det gamla klassiska språket, och
så småningom övergick han ju själv till katolska kyrkan, för att
fullkomligt följa den helige Franciscus lära.
Så gingo dagarna. Ihrfors fick sin säng ordentligt bäddad, friskt
vatten på nattduksbordet och sina måltider framme vid gården. Allt
detta var han också redo att ersätta med handhjälp — vedhuggning,
eller vad som helst, en sak som han alltid höll mycket styvt på, fast
hos direktör Hazelius kom ju någonting sådant inte i frågan.
Och Eric Ihrfors kom och gick till sina måltider. ”Liten i maten”
var han alltid, men så när fredagen kom gick han inte ner. Efter
sådär en timme över tiden, började fru Hazelius undra huru det
1) Se Björn Helmfrid, Östsmålands runinskrifter. Medd. från Kalmar läns
fornminnesförening, XXV, 1937. Stenen finnes där avbildad och vetenskapligt
tolkad. Förf. uppvisar att traditionen om att stenen lagts över en ”abbot Tur-
killus” är felaktig, likaså att stenen skulle bära årtalet 1304. Den begravde
sockenprästen har hetat Torgils Gunmunsson Gås och stenen dateras till ung.
1280—1320. Se även Holmfrid, Rungravhällen i Ukna ödekyrka. Fornvän-
nen 1939.
59
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
