Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vattendragen underlättade framträngandet inåt landet. Från höjderna
kunde man utan större svårigheter försvara sig emot påträngande
fiender.
Redan under hednatidens äldsta skede, stenåldern, var också
Södra Tjust bebodt, om man än icke ännu därstädes påträffat några
grafvar från denna tid. Lösa fornsaker af sten äro däremot i mängd
tillvaratagna, och vid Mjöltorp i Hallingebergs s:n har man till och
med funnit en s. k. verkstadsplats, d. v. s. en plats, där man under
stenåldern medelst knackning och slipning tillverkade stenredskap.
Från bronsåldern har man däremot funnit ej blott lösa fornsaker
utan äfven grafvar. De flesta grafvarna tillhöra dock järnåldern,
från hvilken tid nästan hvarje by har sitt graffält; saknas det, kan
man vara tämligen säker på att det fått lämna plats för odling.
Häradets fasta fornlämningar, hvilka ofta tilldraga sig
uppmärksamhet genom sitt markerade läge på bergshöjder, utgöras af
stenrösen, grafkullar, stenläggningar och stensättningar samt s. k.
fornborgar. Inga runstenar äro däremot kända, ej heller, såsom
ofvan är sagdt, några stenåldersgrafvar; möjligen finnas äfven sådana,
fast de ännu ej blifvit påträffade.
Stenrösena — i somliga trakter användes benämningen rör i
stället för röse — kallas stundom kummel. Till formen äro de
runda, mera sällan aflånga eller fyrsidiga. De utgöras af större eller
mindre kullerstenar, vanligen ej öfver en mansbördas storlek; kring
foten ligger i de flesta fall en krets af större stenar, en s. k.
fotkedja, hvars bestämmelse varit att hindra rösets stenar från att
falla ned. Toppen är kullrig, ej sällan med en skålformig, grund
fördjupning. Den ursprungliga regelbundna formen är nu i de flesta
fall förstörd. Storleken växlar ganska betydligt; inom häradet
förekomma rösen från 4 till 22 m. i diameter och från 1 till 5 m. i
höjd; vanligen äro de 8—10 m. i diameter samt omkring 2 m.
höga. Rösena äro de mest spridda af våra fasta fornlämningar,
förekommande från Skåne till Piteå; de tillhöra samtliga hednatidens
perioder och innesluta såväl brända som obrända lik. Brändes den
döde, hopsamlades ofta askan och lämningarna af benen i en urna
af bränd lera, som man i sin ordning sökte skydda genom en liten
af släta stenflisor bildad grafkammare; stundom ligga lämningarna
af bålet helt löst mellan stenarna utan grafkärl. Begrofs den döde
obränd, nedlades han vanligen i en af hällar eller flisor bildad större
kista. I de flesta fall finner man vid liket eller bland askan något
föremål, hvaraf man kan sluta till grafvens ålder. Eljest är det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
