- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / XXX (1942) /
51

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I bokens tredje avdelning beskriver Wallinus öns forn-
minnen samt inbyggarnas vardagsliv, arbete och seder, och
har särskilt där många viktiga och intressanta uppgifter.
Som ett litet prov meddelas här slutkapitlen ur boken, efter
en översättning från latinet, gjord av lektor E. A. Zet-
terquist och i manuskript tulhörig Kalmar läns mu-
seum. Lektor Zetterquist var själv ölandsson, född 1850 i
Gärdslösa och sedermera lärare vid bl. a. läroverken i Kal-
mar, Oskarshamn, Borgholm och Växjö. Han avled 1921.

. Nicolaus Wallinus har just berört den kyrkliga och ad-
ministrativa organisationen på Öland, och fortsätter:

21. Vad åter ölänningarnes seder angår, så liksom de äro synner-
ligen hängivna åt forntida enkelhet, äro de högst välvilliga och hän-
synsfulla och bemöta alla med synnerlig aktning. Mera sällan äro de
begivna på girighet, ty de äro fullt nöjda med endast det, varav de
hava rikligt livsuppehälle, det övriga sälja de för billigt pris. Alltid
fridsamma sky de livligt gräl och slagsmål. Därföre okväda de mera
sällan varandra, högst sällan göra de sig skyldiga till mandråp och
rätt sällan pläga de dragas inför rätta för slagsmål. Deras, isynner-
het sjömännens, mycket stora gudsfruktan är påfallande, så ock deras
ytterliga tålamod i motgång. Synnerligen stor är deras arbetsiver. Till
fiske och sjöfart passa de utmärkt, likaså hava de stor fallenhet för
jordbruk. Jämväl hålla de mycket segt fast vid forntida seder och bi-
behålla ännu nästan samma tal och dräkt. Ganska välvilliga mot de
fattiga, skänka de dessa livsmedel i rikt mål, så att det finns bönder,
som var för sig underhålla ett fattighjon. Smutsig girighet sky de,
rikligt leva de alltid och hålla ståtliga gästabud, dock enligt deras eget
sätt.

22. Men kvinnorna på Öland icke blott likna utan överträffa ofta
männen i arbete och flit. Ty jämte det att de, såsom deras kön fordrar,
förrätta lättare sysslor i hemmen, taga de icke mindre än raska män
käckt itu med och utföra arbeten på åkrarne. Med förakt för ljus hy
så att säga eftersträva kvinnorna därför att i likhet med männen få
mörk hudfärg genom träget arbete. Detta räkna ock männen dem till!

Se

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:16:29 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/30/0053.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free