Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nenas utveckling under denna och följande epok är av betydelse vid klarläg-
gandet av förbindelsevägar, utveckling och tidsbestämning.
Omkr. 500 f. Kr. inträder järnåldern, en epok som räknas till c:a år 1000
e. Kr., då den hedniska tiden är slut och den kristna medeltiden begynner. I
järnet erhöll man en metall av största användbarhet, av desto större betydelse
som det kunde utvinnas ur i våra egna sjöar och myrar förefintliga malmer.
Vapen och redskap smiddes av järn, men smycken o. dyl. gjordes fortfarande
av brons. Från århundradena närmast före Kristi födelse har jorden givit
mycket få fynd, kalmarmuseet räknar dock en av landets bästa samlingar
från denna tid. Typiska äro de vridna halsringarna. En helt ny spännetyp
uppträder, varpå ett par unika prov finnas här.
De fyra första århundradena e. Kr. kännetecknas av inflytanden från kon-
tinenten. Kontakten med det mäktiga romarriket bevisas bl. a. genom fyn-
den av romerska silvermynt, denarer, och andra romerska importsaker. Från
denna tid äger museet ett flertal gravfynd, bestående bl. a. av svärd, spjut-
spetsar, sköldbucklor och gravkärl av lergods. Nästa fyra sekler (400—800)
bilda. den s. k. folkvandringstiden, kännetecknad genom nordbornas många ut-
vandringståg till kontinenten. Nu uppträda en mängd av guldföremål, bl. a.
romerska guldmynt. En rik och egenartad ornamentik, med konstfullt teck-
nade djurfigurer som viktigaste motiv, blir en av folkvandringstidens karak-
täristika. Spännena ernå som synes en ytterst rik utveckling; märkliga äro
de fågelformiga spännena, liksom de eleganta hästformiga beslagen.
Järnålderns sista period är vikingatiden (800—1000 e. Kr.), en period som
kännetecknas av en från Norden utgående livlig politisk och merkantil verk-
samhet — det är vikingatågens och de långväga handelsfärdernas tid. En
erinran om våra långväga förbindelser ge de arabiska silvermynt, som i mängd
hittats i svensk jord. Vapenfynden äro mycket talrika i gravarna — svärd,
lans- och spjutspetsar, stridsyxor. Tidens smycken äro i regel av brons —-
ovala, ibland förgyllda spännbucklor äro bland de allra vanligaste typerna.
Silvret blir en populär smyckemetall och värdemätare; armringar av silver,
kedjor av silver. Ett betydande antal av vikingasakerna härröra från ett stort
gravfält vid Harby, Ljungby s:n. Till järnålderns slutskede och den första
kristna tiden hör våra förfäders första skrivkonst, runorna. Ett vackert prov
på runstenarna ses i avd. I, gravhäll från Resmo. I samma avd. slipstenar för
sten- och flintföremål, primitiva kvarnar samt en med skålformiga fördjup-
ningar försedd sten, använd för magiska ändamål.
Allmogekulturen (VI—X): prov på olika bruksföremål typiska för Smålands
och Ölands äldre bondekultur. Avd. VI—VIII: prov på dräkt- och textilkonst,
samt inredningsföremål. Brudgumsdräkt av sämskskinn, från S. Möre. Po-
pulära möbler voro kistor och skrin, gärna dekorerade i s. k. karvsnitt.
Avd. VIII: bl. a. föremål belysande eldens och belysningens kulturhistoria, t. ex.
stöpning av ljus. Tranlamporna exemplifiera ett i gammal tid vanligt lys-
ämne, tran. Här också föremål belysande mat och dryck; hushållets kärl i
90
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
