Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
senamn, Green, Ulf, Bååt, Oxenstierna, Horn, Wrede etc. Denna ur-
gamla frälsegård kom omkring 1747 i borgerlig ägo, då den förvär-
vades av kommerserådet Tomas Plomgren i Stockholm, en man som
räknade sina anor från Småland, i det han var sonson till en bonde i
Solberga, Ålems socken. Plomgren är känd som en av frihetstidens
största svenska företagare inom finansen, handeln, sjöfarten och in-
dustrien. ;
Plomgren, vilkens barn adlades med namnet von Plomgren, hade
bl. a. en dotter, Anna Christina, som blev gift med baron Carl Fredrik
Pechlin, och denne kom 1753 att tillträda Ålhult — därmed knöts ett
ur många synpunkter ytterst intressant namn till den gamla gården,
och därmed började också Ålhults anor som järnbruk.
Genom det stora jordkomplexet, som vid Pechlins tillträde år 1755
utgjordes av det egentliga Ålhult och 37 gårdar, rinner från norr den
lilla Virvelån, vilken i sitt nedre lopp, innan den tömmer sig i sjön
Krön och Stångån, kallas Krycklan. I närheten av Brännebro tränger
den sig i en stor krök mot nordost, genom skär med branta stränder
en rullstensås och genomrinner den lilla sjön Örn, vid vilken herre-
sätet är beläget.
Vid Pechlins övertagande av Ålhult fanns där av industriella an-
läggningar intet annat än en skvaltkvarn och en husbehovssåg. År
1737 beviljades han emellertid privilegier på ett järnbruk med stång-
järnshammare, kniphammare och två härdar, med rätt till 600
: skeppunds årlig tillverkning. Bruket förlades till torpet Kvarnstugan
på Vagelhems mark, där en liten ström plaskar fram mellan branta
strandbrinkar. Och Pechlin dröjde icke. Redan samma år hade han
byggt hålldamm över ån, rest stångjärnssmedja med överfallsdrift
och byggt sex smedsstugor på den gamla kvarnbacken.
Pechlin hade, som tidigare berättats, år 1756 inköpt Storebro och
Pauliströms bruk samt masugnar i Hagelsrum och Vrånganäs. Mas-
ugn saknades på Ålhult, och tackjärn måste föras till bruket från
annat håll. Sjön Krön, då ännu ej sänkt, stod mer än en meter högre
än nu, och Stångån var farbar med flatbottnade pråmar från Ålhult
till Storebro. En livlig samverkan etablerades nu mellan bruken. Ål-
hult erhöll tackjärn från Storebro och råämnen och färdiga produk-
ter utväxlades efter behov.
209
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
