Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig fruktansvärda till utseendet i vilt raseri mot honom, och om han
ej söker sin räddning i flykten, kunna de i ursinne genomborra honom
med hornen och rent av döda honom. Då de hoppa, luta de sina
annars uppstående horn något litet mot ryggen med munnen riktad
uppåt, och då de äro som snabbast, göra de stundom nio alnars steg
och hopp; men då de stanna, räta de åter upp hofnen. De ledsaga
sina honor, vilka äro lika stora som boskapskor men sakna horn. Men
utom denna tid bry sig hannarna föga om honorna utan samla sig för
sig själva och söka i sällskap sin näring. Åt sina kalvar eller ungar,
vilka, stundom tvillingar, födas ungefär på sommaren, bjuda mödrar-
na liksom tamkor sina juver och dölja dem därefter omsorgsfullt av-
sides i gömslen bland buskar. Ett annat slag hjortar är det, som in-
byggarne kalla Doihiortar eller Dammhiortar, vilka visserligen äro
något underlägsna till storlek men icke till antal. Dessa hava de
långa hornen, som på yttre sidan äro försedda med flera taggar, allt
mera utbredda i översta ändan. De likna de förutnämnda större hjor-
tarna i snabbhet men icke i vildhet och hava än eldröd, än röd, än
svart och än vit färg. Samma tid och sätt för parning som de större
iakttaga dessa mindre hjortar, och sedan de annorstädes lämnat sina
honor, vilka likaledes sakna horn, irra hannarna omkring i flockar
och fälla, liksom de större, årligen ungefär på vintertid ända till roten
sina horn, i vilkas ställe snart nya småningom växa ut. Det tredje
slaget består av rådjur eller råbockar, Råhiortar, vilka ej blott hava
växlande färg utan även hornen lätt inböjda och rent av lika de tama
:getabockarnes horn utom att de äro något mindre än dessa. Liksom
andra hjortar ha dessa sin parningstid på hösten, men i övriga hän-
seenden befinnas de utom i fråga om tamhet och växlande färg vara
fullkomligt olika de större. Ty de äro föga större än tamgetter, han-
nar och honor leva tillsammans och förena sig ej heller alltid till så
stora hjordar. Men att icke ett enda av dessa så många djur uppsöker
något grannland under vintern, då haven äro betäckta av is, kan man
i sanning finna underbart; men de synas otvivelaktigt endast hållas
fortfarande kvar av detta lands mildhet och tilldragande natur. Utom
dessa hjortarter iakttagas överallt i vårt land en mängd harar, vilka
visserligen ej på samma sätt ströva omkring i flockar utan hålla sig
dolda i nästan varje busksnår och alltid pläga undvika de större sko-
garna. Deras honor yngla tre gånger om året och skulle alstra en
15)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
