Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i huvudsak måste ske för hand, var det ofta nog svårt att få tillräckligt med
arbetare, isynnerhet som den då vanliga tillverkningen av fosforstickor var
mycket hälsovådlig och medförde en obehaglig lukt i kläderna, som nogsamt
märktes då man på gatan mötte en sådan arbetare. Fosforångorna orsakade
f. ö. ofta tandröta, som krävde operation, och detta avskräckte också arbe-
tarna.
Vad nu själva arbetet beträffar utfördes det på följande sätt. Aspstockarna
avsågades med handsåg i önskade längder för svarvningen till splint och av-
barkades med en vanlig yxa. Svarvningen skedde i smala fanérremsor av
samma bredd som stickans längd. Dessa remsor lades till en viss höjd på var-
andra med två till bredds, och hackades till splint, som därefter torkades i
en vanlig torkria, men sedermera då ångkraften blev tillgänglig, i små tork-
skåp; då jag först blev i tillfälle att bese fabriken år 1872 var redan ång-
panna inmonterad och torkningen skedde i sådana skåp. När splinten var
torr skulle den redas och skedde detta för hand med densamma upplagd på ett
bord med höga kanter ovantill. Mot innersidan av dessa kanter ordnades splin-
ten för hand och upplades i travar i mindre trälådor, som överfördes till
”buntningen” för att kunna doppas i svavel och tändsats. Buntningen skedde
i ”dosor”, av ursvarvade träklossar i tvenne delar, mellan vilka en järnring
kunde inläggas och som sammanhöll splinten efter det denna urtagits ur do-
san; givetvis måste splinten packas så hårt i dosan, att den efter uttagningen
kvarhölls i ringen.
För att kunna doppa splinten i svavel och sats måste den sedan ”spridas”
genom att bunten vreds spiralformigt, som skedde mellan ett par hjul med
snedställda kuggar. Härigenom skildes splintens ändar från varandra så att
de ej hängde samman sedan de doppats i svavel och sats. När buntarna gjorts
lades de i ”bräden”, träskivor med låga kanter runt om, och återinsattes bun-
tarna för torkning häri sedan de svavlats och satsats. Svavlingen skedde till
en viss höjd på stickan för hand på en gjuten järnplåt, som undertill upp-
värmdes medels direkt eldning i en murad ugn. Det var mycket svårt att an-
passa värmen på svavlet vid dylik eldning, då det blev mörkt och trögflytande
när det uppvärmdes för mycket. Sedan man börjat placera en ånglåda under
järnplåten, kunde emellertid jämnare temperatur å svavlet erhållas. Sats-
ningen skedde ävenledes för hand på en järnskiva, varå satsen utbretts och
avjämnats med en linjal, i båda ändar försedd med en klack av samma höjd
som satsens djup skulle vara. Att hålla satsen lagom varm, vilket var nöd-
vändigt för att limmet däri ej skulle stelna, anbringades en vattenbehållare
under plåten, uppvärmd av en fotogenlampa. I stället för järnplåt vid sats-
ningen användes även en stenplatta, som bättre bibehöll värmen än järnplå-
ten och behövdes då ej någon uppvärmning underifrån.
Sedan stickorna torkats efter satsningen fördes bräderna därmed till fyll-
ningen i kapslarna och placerades dessa sedan i papperskartonger, inrym-
mande 50 kapslar i varje; 100 dylika packades i packlådor, som således inne-
höllo 5,000 kapslar. Dessa packlådor gjordes av ohyvlade bräder för hand,
46 N
X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
