Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
smältvattnet från de väldiga ismassorna tillförts jordens vatten-
mängd. Man lutar numera åt den senare åsikten. Vi ha alltså att
räkna med två olika rörelser — landets höjning, och havets höjning
eller sänkning. För c:a 4000 år sedan antas det, har havets stigning
avslutats, medan landets höjning ju fortfarande sakta fortgår.
De två rörelserna, landets stigning och havsytans sänkning och
stigning, gav givetvis till resultat förskjutningar tid efter annan av
strandlinjen, antingen uppåt eller nedåt. ”Vann havsytans stigning på
landets, flyttades stranden uppåt och översvämmades större eller
mindre delar av förut torrt land (transgression); i motsatt fall sjönk
stranden nedåt (regression); när för någon tid de båda rörelserna
balanserade varandra, uppstodo särskilt gynnsamma betingelser för
utbildandet av varaktiga strandmärken (strandvallar, erosions-
hak) ”1).
Och det är sådana strandvallar, som vi ha på Skäggenäs — minnen
efter flera forntidshav, vilka under längre tidsrymder stått på ungefär
en och samma nivå, med vågor svallande mot våra då öde och folk-
tomma kuster. Dessa hav ha ursvallat moräntäcket, som isen lämnat
efter sig, och de ha efterlämnat sina mer eller mindre mäktiga sten-
och sandstränder, nu belägna högt uppe i skogen — den högsta på
22 meter över nuvarande havsytan. Dessa vallar ge väldiga perspek-
tiv på vår bygds bildningshistoria och de äro hembygdsminnen, som
böra skyddas och vårdas.
Knapelåsen innehåller ett helt system av olika strandvallar, ett
tiotal minst, vilka markera en hel rad av olika forntidshav. Allt
efter havsytans läge har den nuvarande Östersjön haft olika karaktär
— än har den varit en sötvattenssjö, ön ett salthav — och den har
haft olika omfattning, än har den täckt stora delar av det nuvarande
syd- och mellansverige, än har den trängts in inom snävare gränser,
då vattnet sjönk. Dessa många olika existensformer, som det baltiska
vattnet haft, ha i geologien fått olika namn — bl. a. Ancylussjön, en
gammal sötvattenssjö, och Litorinahavet, med salt vatten. Just till
dessa hav har den äldre forskningen velat förlägga uppkomsten av de
kraftigaste av de vallar, som ingå i Knapelåsen.
1) Bagge, Axel, Stenåldersboplatsen vid Humlekärrshult. Medd. från Kal-
mar läns Fornminnesför. XXIV. 1936.
60
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
