Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ÅLBROAR OCH NOTVARP — FISKET.
Fisket har i alla tider varit en viktig näringskälla för näsborna,
naturligt nog. När Gustaf Vasa 1534 reste omkring på kusten för att
undersöka dess möjligheter i olika avseenden fäste han sig också vid
rikedomen på fisk, och det var framför allt till fiskarnas bästa som
han lät gräva farleden vid Drag. De äldsta notiser vi annars ha om
fisket på näset härröra från 1690 års skatteläggning, då det omtalas,
att Boda hade 3 notvarp i Bodaviken, Stora Ref likaledes 3 ”som föga
brukas”, samt Vadstena några små notvarp ”som i lektiden brukas”.
Skärgården vid. Drag samt sundet ha ju i alla tider varit mycket
fiskrika — särskilt i vattnet vid Snärjbäckens utlopp 1 Norra Drags-
vilken fanns ofantligt rikt med fisk förr i tiden, berätta gamla fiskare,
Och i sundet ligga, särskilt mot ölandssidan, fina fiskegrund, där man
tar strömming och flundra. Och ålfisket längs näsets stränder har
i alla tider varit mycket givande — vid tiden för storskiftet 1793
funnos minst ett 20-tal ”ålbroar” vid stränderna.
Det största fiskeläget ligger vid Refsudden, i Prostviken, och på
flera andra håll vid kusten ha bönderna sina fiskebodar, så vid Vene-
näs med ett flertal bodar, Boda har sitt läge vid Utterhallan i Boda-
viken, Lindö har sin bod och vid Vadstena och Lotsgården finnas
likaså några smärre lägen. Och vid Drag och längre in vid ”Smej-
sers” bo ett flertal fiskare.
Vid storskiftet å utmarken 1793 förblevo ”ålebroar och notevarp
i sjön som de tillförene varit”, d. v. s. fiskevattnet behölls som allmän-.
ning, likaså vid storskiftet 1855, då bl. a. Enerevet undantogs som
”skifteslagets gemensamma fiskeläge”. Allt fortfarande är fiskevatt-
net obytt och odelat, trots att försök för ett årtionde gjordes till
uppdelning, fisket går efter gammal hävd). Men en viss uppdelning ’
1) Av intresse härvidlag är en tvist om fisket, som 1872 fördes mellan en
lots vid Rev och innehavarna av Lotsgården. Lotsen hävdade att han i enlig-
het med lotsförfattningarna hade rätt till fiske vid lotsplatsen och framhöll,
att fiskevattnet var gemensamt och odelat. Lotsgården anförde en genom
dom av 1859 bekräftad urminnes hävd, enligt vilken Näs eller Rev nr 2 skulle
ha sitt eget fiskevatten avskilt från de övriga hemmanen, vilka brukat sitt
vatten gemensamt. Ett vittne, färjkarlen August Björnlund, vittnade att
vattnet vore odelat och gemensamt för alla.
13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
