Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Smejsers”, ett fiskeläge väster om Drag, foto 1890-talet.
armarna sträckas ut och för detta ändamål höggs ett antal hål i isen
med lagom avstånd, från hål till hål fördes så armarnas ”töj” under
isen med tillhjälp av en lång stång, ett ”rå”. Och så drogs noten. Hålet
där den slutligen upptogs kallades ”Iuket”. Ibland kunde man ”få
håll”, d. v. s. noten fastnade i bottnen — man fick då hugga ett hål
mitt över stället och ”lyfta noten”.
Vinternotfiske var alltså ett arbete som krävde många armar och
man hade sina ”notlag”, där en man förde befälet — denne kallades
”notkung”. Allt efter bottnens art erhöll man olika slags fisk —
gädda, aborre, mört, gärs etc.
Delningen av fångsten bland deltagarna gick till på följande sätt.
Först skulle den som ägde noten ha halva fångsten; det övriga dela-
des upp på olika stora högar på isen. För att all rättvisa vid del-
ningen nu skulle ske samlades deltagarnas handskar i en mössa,
som notkungen höll bakom ryggen, och utan att se sig om tog not-
kungen handske efter handske och kastade på de olika högarna, var-
efter var och en fick söka upp sin handske och sin hög.
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
