Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det inte minst intressanta i Bexhrendtz” skildring är hans kultur-
historiskt värdefulla notiser om hur de svenska delegaterna levde i
Söderåkra, om hur och var man bodde, om hur det gick till vid mål-
tiderna etc. Att vi äga någon kunskap om dessa privata förhållanden,
därför ha vi att tacka hovjunkaren Jesper Crusebjörn, som i ett brev
till den svenske delegaten vid fredskongressen i Osnabräck, Johan
Oxenstierna, berättar härom. |
Sedan man kommit överens om sättet för underhandlingarnas be-
drivande träffades man slutligen för första gången den 8 februari
1645 på den lilla holmen i Brömsebäcken, där gränsmärket stod. De
yttre händelserna vid hela fredsmötet, särskilt tilldragelserna den 8
februari och 13 augusti, fredsdagen, skildras av ett ögonvittne i brev
från Kalmar, intagna i olika nummer av Ordinarie Post-Tijdender för
år 1645, kanske det första pressreportaget från Kalmar. Mycket folk
hade av nyfikenhet samlats, huvudsakligen danska borgare och bön-
der, varför medlarna föreslogo, att allmänheten borde hållas på av-
stånd. De svenska ombuden förklarade dock, att de ingenting hade -
emot folkets närvaro, ”de såge gärna, att var man finge höra på, vad
där talades, på det att de många spargerade och tryckta famos skrif-
ter måtte med sanningen vara till intet gjorda” — ett gott betyg åt
svensk vilja till öppenhet i allmänna ärenden.
Då allt var klart, skriver Behrendtz, gingo medlarna först över till
holmen och ställde sig vid en stor rund sten — gränsmärket — som
låg på en liten kulle å holmen, varpå trumpetstötar gåvo tecken åt
underhandlarna. Dessa, som slagit upp sina tält på var sin sida om
gränsen, gingo nu ut ur dessa, överskredo broarna och närmade sig
medlarna med avmätta steg, så att den ena parten ej skulle komma
före den andra. Framför medlarna stannade de och hälsade varandra
med blottade huvuden ”just som solen bröt fram mellan skyarna och
smälte isen”. Axel Oxenstierna och Korfitz Ulfeldt räckte varandra
handen, så ock de andra kommissarierna. Därpå höll Axel Oxen-
stierna ett tal på svenska, vari han önskade lycka och Guds välsig-
nelse till det företag de nu hade för händer, varpå Ulfeldt svarade på
danska i samma anda ”men mycket kortare”. Sedan kommissarierna
ånyo tagit varandra i hand, skildes de åt, och därmed var fredskon-
gressen öppnad.
Underhandlingarna blevo långa och svåra, understundom voro orda-
22
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
