Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1938 inom Ekviks rote gjort ett försök med ett s. k. husförhör. Det
blev emellertid inte något husförhör i egentlig betydelse. Roteborna
fick samlas en vardagseftermiddag till otvungen samvaro med var-
andra. Både äldre och yngre voro med. En av dem, som voro med vid
detta ”husförhör” och som blev mycket entusiastisk för denna form
var läraren i Kolsebro-Stjälkhammars skola Stellan Jonsson. Till-
sammans med pastorn i församlingen skisserade han upp ett program
med en del punkter, som alltid borde förekomma vid dessa samman-
komster och redan från början bestämdes att följande punkter alltid
skulle vara med: 1. Ett kort religiöst föredrag eller predikan. 2. Ett
hembygdsföredrag, som hade anknytning till gammalt levnadsskick
inom de egna hembyarna. 3. Skolbarnens inom roten medverkan med
sång m. m. 4. Den oundgängliga kaffetåren med kaffe och bröd ”hop-
skramlat”. Husförhör var ju dock inte den rätta benämningen på den
sorten av sammankomst, men Stellan Jonsson fann den rätta benäm-
ningen, roteaftnar, och under den benämningen ha de också
gått allt ifrån början. För att få veta hur det kan gå till på en roteafton
citeras i det följande en artikel i Tjustbygdens Kulturhistoriska för-
enings Meddelanden 1944, ”Roteaftnar i Ukna””, av Harry Aldenius,
där han skildrar hur en roteafton kan te sig i exempelvis Kolsebro-
Stjälkhammars rote:
”Det är en vardagskväll ett par, tre veckor före jul. Klockan när-
mar sig 7, det utlysta klockslaget. Män, kvinnor och barn komma i
flockar eller en och en och vandra uppför den branta, halkiga vägen,
som. leder till den höjd, där Kolsebro ordenslokal är belägen. Det ly-
ser ur alla fönster. Redan från dörröppningen se vi, att mycket folk
har samlats och hälsar på varandra och pratar. Det finns intet av den
stelhet och förlägen tystnad, som nog annars brukar känneteckna de
närmaste minuterna, innan ett samkväm börjar. Varför skulle för
övrigt dessa män och kvinnor sitta där stela och förlägna? Det skulle
vara rena. tillgjordheten. De äro ju så vana vid varandra, som män-
niskor kan bli. Där finns icke en enda främling. Nej, alla ha de mer
eller mindre med varandra att göra om vardagarna och om sönda-
garna med för övrigt. De ha träffats hundratals, kanske tusentals
gånger på byvägen och hälsat på varandra och talats vid om skörde-
utsikter, spannmålspriser och allt annat, som ligger nära till hands.
Många av kvinnorna äro med i samma förening eller ha annan um-
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
