Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fran larlarslars Rista
till våra dagars Alstermo-väska
i Det. började med kistan
Den stabila, järnbeslagna trä-
kistan hade utan tvekan sina förde-
lar. Den var hållbar, och den rym-
de en hel del. Och det behövdes san-
nerligen. En resa förr i tiden kunde
ta både veckor och månader, så det
gällde att ha med sig litet mer än
nattdräkt och tvål. Hållbarheten
var utan tvivel också en värdefull
egenskap: det behövdes kraftiga don
på dåtidens knaggliga och skumpi-
ga vägar.
Men kistan hade en stor nackdel:
den var för tung. Det hade ju sina
sidor att släpa omkring en hel liten
möbel på landsvägarna.
g) Kraven på lättare reseffekter
ledde så småningom fram till
spånkofferten, vars stomme var
gjord av tunna träribbor och som
hade väggar och lock av furuspån.
Sin yttre form hade spånkofferten
som synes fått i arv från kisvan
med dess kupiga lock. Framställ-
ningstekniken däremot var helt in-
spirerad av korgtillverkningen.
3 Korgar :
i alla upptänkliga former och
storlekar har för övrigt i alla tider
varit ett populärt förvaringsdon —
naturligtvis till stor del tack vare
sin lät.het. Så till exempel var det
inte ovanligt att man — då man
for på kalas — hade förning med
sig i korgar, av vilka somliga var så
rymliga, att man kunde bära en
hel kalv i dem.
4. I järnvägens barndom
motsvarade nog korgarna
våra dagars resväskor. Ordentligt
försedda med lock och lås utgjorde
"de ett karakteristiskt och skrym-
mande inslag i den tidens järnvägs-
kupéer.
5 Att resa med äska
vår förr i tiden bra mycket
vanligare än att resa med väska.
”Äskorna”, som har funnits i de
mest växlande storlekar, tillverka-
des av en träskiva, som efter upp-
värmning böjdes runt hela bottnen.
Tack vare den tunna träväggen och
en synnerligen förnämlig konstruk-
tion var de ytterst lätta. De använ-
des för de mest skilda ändamål:
från smöraskar till reskofferwar.
En särpräglad tingest
var också den pjäs, som gick
under namnet ”slafat”. Till formen
bestod den -av tvenne trågliknande
halvor, av vilka den ena utgjorde
botten och den andra lock. De fö-
rekom särskilt i de östra delarna av
landet och har mycket använts vid
färder till Sjöss.
iz För den som färdades till fots
var ryggsäcken, ränseln och
bärmesen mest praktisk. En speciell
form av dessa säckar var den s. k.
dubbelsäcken, som speciellt använ-
des av de kringvandrande knallar-
na. Dess öppning var mitt på säc-
ken. Sina tillhörigheter stoppade
knallen i vardera änden och bar se-
dan säcken hängande över axeln
med ena hälften framåt och andra
bakåt.
3 Knytet
var kanske den allra enklas-
te av alla reseffekter. Oftast bars
det i en käpp över axeln, och vid
rasten tjänade det som en behaglig
huvudkudde åt den trötte vand-
ringsmannen.
Ett minne från amerikafeberns
dagar
är de resväskor av färggrant
tyg — grönt eller rött — som man
ännu i dag kan få se på någon liten
småländsk järnvägsstation. Och det
är nog inte så otroligt, att sådana
”Amerikaväskor” bevaras i månget
emigranthem ”däröver” som det en-
da synliga minnet av fäderneslan-
det.
10 Mot slutet av 1800-talet kom
-esväskan av läder
Idén till resväskan har vi
svenskar fått från England. Till en
början tillverkades alla resväskor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
