Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
grannrikena"”); denna sten är äfven utmärkt på en karta från den
tid, Södra Möre var grefskap (1646—1680), och kallas där Konga-
sten”). Med början at 1700-talet omnämnas däremot alltid två
märkesstenar på holmen, första gången, såvidt kändt är, i en skrif-
velse från kronobefaliningsmannen Hans Botin af år 1737"), Sedan
upprepas denna uppgift af följande författare i ortens historia, ofta
med tillägg att svenska och danska konungar användt de båda
stenarna såsom sittplatser vid sina sammankomster vid gränsen.
Möjligen har den mindre stenen någon gång från annat håll flyttats
till holmen för att gifva större trovärdighet åt nämnda sägen;
konungarne måste ju vid sina möten hafva haft hvar sin sten att
sitta på. j
Den nuvarande anordningen förskrifver sig från år 1876. Under
den närmaste tiden dessförinnan voro båda stenarna rubbade och
nedvälta i bäcken men uppställdes då af landskamreraren J. A.
Södermark, enligt äldre personers anvisning, på sina nuvarande
platser.
Bromschae
På södra sidan om Brömsebäck, nära dennas mynning, ligger
å ägorna till hemmanet - Danska ön en hög, fyrsidig kulle af
sten och jord, utgörande återstoden af det forna fästet Brömsehus.
Kullen höjer sig brant 6—8 meter med träd- och buskbeklädda
sluttningar. Den är lägst i sydväst, där en oländig väg leder upp
till toppen, hvilken är odlad på en yta af ungefär 18 ar. Rundtom
kullen går en bred graf, delvis (i söder) ända till 14 meter i bottnen.
Dennas yttre vall, som är bäst bevarad i söder och öster, når där
en höjd af 3—4 meter; i norr, där den mot bäcken är lägre, är
den på två ställen genombruten, så att bäckens vatten vid högt
vattenstånd kan gå in i vallgrafven. Västerut saknas vall, i stället
utbreder sig här en vidsträckt sank äng, som sannolikt fordom stått
under vatten. Den södra vallen är endast sluttningen från evt åker-
fält; den är bevuxen med buskar och träd liksom själfva borgkullen.
") Bref från Kalmar i Ordinarie Post-Tijdender för 1645, N:o 8.
==) Löfgrenska saml. i Vitterhetsakademiens arkeologisk-topogra-
fiska arkiv.
js) Jfr. Löfgren, ant. arb., bh. 1, s. 41 noten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
