Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
’sändes flera medlemmar af det danska rådet, Anders Bille, Erik
Eriksson Banér till Kalö, Knut Ruuth, Lage Brahe och många
:andra, hvilka alla öfverlämnades åt Svante Sture till bevakning å den
nyssnämnda holmen. Hertigarne Erik och Johan, som voro med på
färden, fördes för säkerhets skull ombord å den stora galejan, &
hvilken Jakob Bagge hade befälet, hvarjämte Per Brahe fick befall-
ning att med krigsfolk noga vaka öfver dem.
Emellertid gick konung Gustaf i land, åtföljd af sitt råd. Vid
landstigningen hände ett missöde, 1 det Lars Siggesson föll i sjön;
man fick honom dock strax upp igen. Då konung Gustaf kom i
land, möttes han genast af den danske konungen, hvilken tog honom
i famn och kysste honom, sägande: ”Var välkommen, käre broder
och svåger!” De gingo så upp till konung Kristians tält, där en
stol sattes fram utanför tältet, å hvilken båda konungarne satte sig
bredvid hvarandra. De viste så allt rådet bort afsidas ett litet
stycke ifrån sig, så länge de talades vid, men drabanter och menige
hopen och annat hoffolk veko något längre ifrån, och begges deras
krigsfolk till lands höll därutanför, hvar på sin sida, och alla
galejorna hade vändt sina ”näbbar” till sidlandet emot konungens af
Danmark krigsfolk. :
När nu konungarne vid pass en timme hade talat med hvar-
andra, heter det, ville en af konung Gustafs stallmästare, en mecklen-
burgsk adelsman vid namn Caspar Töning, låta se sin skicklighet i
ridkonsten och kom så ridande in på platsen icke långt därifrån,
som konungarne sutto, tumlande sin häst, dock icke bättre”), än
att denne slog honom ledigt af, så att det blef ett stort löje af
hela hopen, som såg på. Men efter det var en tysk, som den hedern
hände, så blef löjet genast stilladt, så snart de fingo veta, hvad det
var för en hjälte. I en annan berättelse") tillägges: ”hvilket icke
eljest hade skett, om det hade varit en svensk”.
Under tiden talades konungarne vid och kommo öfverens, att
=) "Han försågh Skantzen". 5
++) Relation, huru tillgångit hafver, när begge konungarne af
Sverige och Danmark möttes åter, icke långt ifrån Brömsebro Anno
1541, benäget meddelad af f. d. arkivarien friherre B. Taube efter en
gammal kopiebok från 1500- och 1600-talen, saml. Danica, i riksarkivet.
Berittelsen öfverensstämmer i hufvudsak ordagrant med Tegels fram-
ställning men har ett par mindre betydande tillägg till densamma.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
