Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kalmar läns forntid af Fabian Bæhrendtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dan de med all sannolikhet blifvit utlagda på något heligt ställe
såsom offer åt gudarna eller de döda.
* *
*
Stenåldern, som anses sluta vid början af det andra årtusendet
före Kristus, efterföljdes af bronsåldern, det utvecklingsskede, under
hvilket såväl prydnader som vapen och verktyg allmänt tillverkades
af brons, som bekant en blandning af koppar och tenn. Äfven guld
var då kändt, men icke järn, ej heller silfver.
Redan under stenålderns sista skede användes ren koppar,
hvarför det stundom talas om en kopparålder, såsom öfvergångsstadium
till bronsåldern, men snart fann man, att kopparn genom att
uppblandas med tenn lämnade ett bättre råämne och fick ett vackrare,
nästan guldglänsande utseende. Tenn tillsattes därpå i allt större
mängd, tills man kom upp till 10 °/o, som sedan blef det vanliga.
Fornsaker af ren koppar eller af koppar med ringa tillsats af
tenn äro endast fåtaligt anträffade inom Kalmar län. Däremot äro
härstädes tillvaratagna en jämförelsevis stor mängd dylika af brons,
ehuru ej på långt när i samma myckenhet som fornsaker af sten.
Härvid få vi emellertid komma ihåg, att man äfven under
bronsåldern använde sten till vapen och redskap, som lätt kunde gå
förlorade, för att därigenom spara den dyrbara bronsen, t. ex. till
pilspetsar. Ä andra sidan äro bronsålderns grafvar inom länet i
motsats till förhållandet med de lösa fornsakerna vida talrikare än
sten-åldersgrafvarna. I synnerhet äro härvid att observera de stora
stenrösen, som till betydligt antal träffas utefter kusten.
AH koppar och brons, som under ifrågavarande tid användes i
vårt land, är införd utifrån, hufvudsakligen från kulturländerna i
sydöstra Europa, men äfven om ock i mindre mängd från Brittiska
öarna. Våra egna koppargrufvor voro nämligen då ännu icke
upptagna, och tenn finnes ej i hela Norden. Bedan detta vittnar om att
Sverige fortfarande stod i förbindelse med andra länder, en
förbindelse, som nu gifvetvis måste vara vida lifligare än under stenåldern.
Särskildt var samfärdseln med Södern utefter Mellaneuropas stora
floder af betydelse. På den vägen inkom ej blott största delen af
det årliga behofvet af brons såsom råämne utan äfven en mängd
färdiga, oftast mycket dyrbara bronssaker, såsom praktfulla kärl,
svärd, sköldar och andra föremål, hvilka genom form, sirater och
arbetssätt tydligen bevisa sin härstamning från södra Tyskland,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 12:14:27 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/5/0016.html
