Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalmar läns forntid af Fabian Bæhrendtz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
färdsel sora denna, är naturligt. Af Tacitus* skildring af
"svioner-nas skepp", jämförd med ett par danska hithörande fynd, kan man
göra sig en föreställning om dem. De voro spetsiga i båda
stammarna, "så att man kunde landa med hvilken som helst", och förde
inga segel; årorna, som voro ganska talrika, kunde skiftas om, så
att man utan att vända fartyget kunde ro åt hvilketdera hållet man
behöfde.
Samfärdseln till lands ägde vanligen rum på hästryggen; mera
sällan torde vagnar på grund af vägarnas oländighet hafva användts.
Betsel och sporrar äro därför ej ovanliga bland fynden från denna
tid; däremot synas stigbyglar och hästskor ännu hafva varit
okända. — Bland hithörande fynd från Kalmar län må nämnas ett par
silfverbelagda sporrar af brons, funna vid Gräsgård på Öland (sid.
25); de äro af en form, som väsentligen. afviker från senare tiders;
i stället för "stjärnor" hafva de haft nu förrostade spetsar af järn.
De på Öland gjorda guldfynden jämte de många mer eller mindre
dyrbara prydnadssaker af annan art, som där anträffats, visa, att
kulturen och välmågan på ön under den romerska järnåldern fått
ett betydande uppsving. Länets fastlandsdel är däremot liksom
under den förromerska tiden fattig på fynd. Ett och annat föremål
från ifrågavarande skede har dock anträffats äfven här, såsom de
ofvan, sida 23, omtalade guldringarna från Misterhults, Tryserums
och Söderåkra socknar, några denarer, däraf två funna vid Kalmar,
och "eldslagningsstenar", dessa senare säsom nämndt funna i stor
mängd inom området. Det hela är emellertid för litet att gifva
någon närmare kännedom om förhållandena inom denna del af länet
under nu ifrågavarande tidsskede.
Den romerska järnålderns grafvar innehålla än brända, än
obrända lik. 1 förra fallet äro de brända benen stundom
hopsamlade i ett kärl, vanligen af lera; stundom saknas dock dylikt
omhölje, och bålmörjan ligger mer eller mindre utbredd i grafven.
Förhållandet är således ungefär detsamma som under föregående
tidsskede. De vapen, prydnader och dylikt, som anträffas jämte
benen, äro ofta skadade af eld, hvaraf man kan sluta, att de följt den
döde på bålet. Dylika grafvar (utan urnor) äro af författaren
anträffade vid Bläsinge i Norra Möckleby s:n, vid Långlöts kyrka och på
flera andra ställen på Öland. Ofta finner man i dylika grafvar
vapen och andra fornsaker med afsikt hopböjda, sönderbrutna eller på
annat sätt förstörda. Exempel härpå visar bland annat ett Kalmar
museum tillhörigt fynd från lägenheten Gärdet i Torslunda socken;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
