- Project Runeberg -  Meddelanden från Kalmar läns Fornminnesförening / VII. Kalmar läns stenålder (1913) /
13

(1898-1962) Author: Fabian Baehrendtz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

13

Genom Montelii periodindelning är det möjligt att i stora
drag följa megalitkulturens utveckling i Norden från dess
tidigaste uppträdande och till stenålderns slut.

En kort tablå öfver de olika perioderna må här lämnas.
Per. I. Inga megalitgrafvar — den spetsnackiga
flintyxan med spetsoval genomskärning (fig. 24).

Per. II. Dösen — den tunnackiga flintyxan (fig. 25).
Per. III. Gånggriften — den tjocknackiga flintyxan (fig.
26). Under denna tid uppträda de första skafthålsyxorna, de
s. k. stridsyxorna (fig. 28—32).

Per. IV. Hällkistan — den tjocknackiga flintyxan (ofta
med utsvängd egg) (fig. 27). I hällkistorna äro yxorna
merendels ersatta af dolkar och spjut i flinta (fig. 34). Under
denna tid uppträda hufvudmassan af de simpla skafthålsyxorna

(fig- 33)-

Bronsålder.

Ofvan har framhållits, att den epipaleolitiska och den
arktiska kulturen båda äro representerade i Kalmar län; likaså
är här megalitkulturen rikt utvecklad, lätt igenkänlig på sina
karakteristiska flintyxtyper och andra redskap. Trindyxan
förekommer i länet i öfver 1,300 exemplar och utgör, som
nämnts, mer än Vs af samtliga stenåldersfynd. Hvilken
ställning intager denna yxtyp i förhållande till nämnda kulturer?

Trindyxkulturen.

I ett förut omnämndt arbete har jag sökt göra en typologisk
indelning af trindyxorna efter deras eggformer. De äldsta
trindyxorna hafva ovala eggar och öfverensstämma härutinnan
med den äldre nordiska stenålderns yxtyper i allmänhet
(undantag skifyxan). Hufvudbredden hos nämnda trindyxor är i
regel vid midten, medan den mot eggen aftager (fig. 12—14).

Utvecklingen består i att hufvudbredden alltmer
förflyttas mot eggpartiet. På detta sätt uppstå de smaleggade
trindyxorna, hvilka alltså förnämligast karakteriseras däraf, att
hufvudbredden är belägen närmare eggpartiet än hos de före-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:14:34 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kalmarforn/7/0015.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free