Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20
ett snitt snedt genom en cylinder ger en oval kant; denna
kant bildar eggen (fig. 20, 21). Då huggredskapet i horn
öfversattes i sten, uppstår stenyxan.
De äldsta stenyxornas ovala egg är alltså en medveten
kopia af hornredskapens; de senares åter betingas af
materialets natur. Af detta framgår, att den naturligaste eggen hos
Nordens yxor är den ovala; den megalitiska eggbehandlingen
är en senare konstprodukt. Huru då förklara den megalitiska
eggens utveckling?
Den ovala eggen har genom sin form en stor
inträng-ningsförmåga; den kan i detta afseende jämföras med ett
stickvapen. Men, liksom ett stickvapen främst afser att
åstadkomma ett djupt hål, men ej en bred huggöppning, så hafva
äfven de ovaleggade yxorna sin förmåga att göra en bred
huggöppning starkt reducerad. Detta var dock ingen
olägenhet hos yxorna under denna tid, ty man använde dem
framförallt för att åstadkomma ett djupt hål; yxorna voro
jaktvapen och afsedda att döda.
Då kulturen så småningom, utvecklades fick yxan en allt
vidsträktare användning, den blef nu icke endast ett vapen,
iitan äfven ett redskap för arbeten i t.rä o. d. För arbeten i
trä var emellertid den ovala eggen synnerligen olämplig,
liksom ett stickvapen därtill var odugligt. Under inverkan af
dessa ändrade förhållanden uppstod så den megalitiska eggen.
Af denna anledning finna vi, att de två slagen af
eggbehandling sammanfalla med tvänne kulturellt vidt skilda perioder
inom Nordens stenålder.
Är den framställda utvecklingsteorien riktig, så följer
häraf, att äfven trindyxan följer denna utvecklingslag. Under
nämnda förutsättning framgår alltså omedelbart, att den
typologiska indelningen af de karakteristiskt utbildade trindyxorna
.är riktig. En del trindyxor hafva emellertid förlorat sin
ursprungliga karakteristiska form genom sekundära
förändringar, hvilket förut blifvit omnämndt. Hos dylika yxor är det
emellertid i många fall möjligt att afgöra, hvilken deras form
ursprungligen varit, och därmed äro de typologiskt bestämda.
Andra trindyxor åter hafva aldrig haft någon karakteristisk
form beroende på materialets egenskaper, bristfällig och vårds-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
