Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
under ett tidigare utvecklingsskede hafva varit representerad
af en ganska ansenlig kultur, hvilken redan nu måste haft en
ej alltför ringa utbredning —• kulturen kan nämligen ej hafva
vuxit upp annat än så småningom. A andra sidan gäller
detsamma om Lihultkulturen, men här beträffande dess
yngre-utveckling. Lihultkulturen kan nämligen ej vid den megalitiska,
tidens inbrott spårlöst sopas bort; den måste hafva en yngre
utveckling, men denna utveckling har hittills ej varit känd.
Lihult- och boplatskulturerna framstå alltså med vår
nuvarande kännedom om dem såsom tvänne fragment af större
kulturer; af Lihultkulturen känner man ej den yngre, af
bo-platskulturen ej den äldre utvecklingen.
Här har antydts att det är trindyxkulturen som utgör
den förmedlande länken mellan dem 1).
Megalit ku itu ren.
Redan tidigt börja flintkulturens yxtyper spridas i Kalmar
län. I Torslunda socken på Öland har man funnit en vacker
sldfyxa, och i Mönsterås socken på fastlandet är en rundt om
slagen yxa funnen (fig. 22—23). Dessa äro de enda och
isolerade fynd af Erteböllekulturens redskap i länet.
Den spetsnackiga flintyxan af per. I. förekommer här
något talrikare än de föregående; den är funnen i två
exemplar på fastlandet, två på Oland 2) (fig. 24 förteckn. 22—25).
Den utvecklingsteori, som här har framlagts, öfverensstämmer ganska väl
med Stj ernås. En viss svårighet att inpassa i systemet erbjuder dock den öländska
benkulturen. Om denna tillhör trindyxkulturen, hvarför äro då trindyxorna så.
sparsamma på Öland? En tänkbar förklaring härtill är följande: De branta och
oskyddade öländska kusterna inbjuda ej till bebyggelse i större omfattning.
Människorna hafva därför slagit sig ned vid de fåtaliga sjöarna i det inre af ön.
Däremot erbjuder fastlandet med sin stora skärgård och sin rikedom på sjöar och
andra vattendrag goda betingelser för utvecklingen af en rik jägar- och fiskarkultur..
2) En af yxorna skall vara funnen i Böda socken på nordligaste Oland..
Denna fynduppgift är sannolikt felaktig, enär norra Öland vid denna tid måst
legat under vattnet. Enligt geologiska kartbladet Mönsterås ligga socknarna Föra,.
Persnäs, Källa, Högby och Böda helt under gränsen för Litorina hafvets maximum.
I dem äro anträffade följande stenåldersredskap: I spetsnackig flintyxa, I
smal-eggad trindyxa, I trindyxa af typ III b, 4 tjocknackiga yxor, 5 stridsyxor, 5
simpla skafthålsyxor, 2 dolkar 1. spjut. Bortses från de 2 eller möjligen 3 första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
