Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
39
ej vara helt uteslutet, att graftypen kunnat komma denna väg
likaväl som från Blekinge.
Hällkistornas sällsynthet i Kalmar län och deras stora
utbredning i Västskandinavien visa hvar megalitkulturen varit
•starkast utvecklad. I västra Sverige gick den stora
kulturvägen mot norr, och därför tillfördes dessa trakter ständigt
nya impulser från kulturens stora centrum i Sydskandinavien.
Kalmar län däremot utgjorde intet egentligt
genomgångsområde för megalitkulturen; kulturvågorna fortplantade sig
härifrån ej i någon nämnvärd grad mot norr. Härigenom
blef länet mera isoleradt.
Denna förklaringsgrund enbart synes dock ej vara
tillfyllest i betraktande af att hällkistor äro talrika exempelvis
äfven i aflägsna delar af Dalsland och Värmland samt i det
inre af det karga Småland, där aldrig någon pulsåder för
megalitkulturen gått fram. En orsak, som möjligen kan hafva
bidragit till förhindrandet af hällkistornas spridning i Kalmar
län, är uppträdandet af båtyxkulturen och i samband härmed
ett annat grafskick.
Båtyxkulturen.
De med större omsorg utarbetade skafthålsyxorna, de s.
k. stridsyxorna, utgöras af fyra hufvudtyper, dubbeleggade-,
facetterade-, mångkantiga- och båtyxor (fig. 28—32). De
äldsta af dessa yxor, de dubbeleggade, synas hufvudsakligen
•tillhöra den rena megalitkulturen; de förekomma nämligen i
•danska och svenska gånggrifter, dels i sten, dels såsom
mi-niatyrafbildningar i bärnsten. Yxtypen förekommer i Kalmar
län i 13 exemplar; en yngre afart af densamma —
Freds-Igårdsyxan (fig. 29 — Stjerna sid. 101) — förekommer i 7
•exemplar.
De mångkantiga och de facetterade yxorna tillhöra
sannolikt båtyxans kultur, möjligen representerande tidigare
utvecklingsstadier än själfva båtyxan (Stjerna, sid. 111, Almgren,
sid. 8). De hafva liksom båtyxan en mera ostlig utbredning
— deras analogier på kontinenten äro att söka mot S.O. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
