Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
En håf af rödt sammet med guldspetsar och bokstäfverna
.M & P. W. Gåfva 1733 af handlandena Mikael och Peter
Weijdling. Såldes 1825.
Två stoppade dynor af rödt kläde, 9 alnar långa, för
kommunikanterna. Gåfva af politi-borgmästaren Olof Gallatz,
-f 1733.
Ett rödt bårkläde. Gåfva af borgmästaren K.
Hop-penstedt.
Ett timglas med tre glas på predikstolen. — Timglaset,
som 1706 skänktes af båtsmannen Anders Lilja, hade
ursprungligen fyra glas, men efter några år sönderslogs
half-timmeglaset.
Timglas eller s. k. sandur bestå af två koniska glaskärl, som i de
smalare ändarna äro hopfogade öfver hvarandra och innesluta en viss
mängd fin sand. Vanligen äro de så uträknade, att sanden rinner ned
från det öfre kärlet i det undre på en eller en half timme. Stundom
förekomma ända till fyra glas i samma ram; det första utrinner då på
en kvart, det andra på en half timme, det tredje på tre kvart och
slutligen det fjärde på en full timme. Timglasen, som i det längsta
bibe-höllo sig på predikstolen och ombord på fartyg, hafva nu nästan helt
oöh hållet kommit ur bruk.
Ett oblat-bakjärn.
En straffstock.
»Att sitta i stocken» var ett straff, som afskaffades 1841. Den, som
skulle afstraffas, satt på stocken vid kyrkdörren med det ena benet
in-klämdt i ett af hålen i stocken att skämmas för det in- och utgående
kyrkfolket. Äfven kunde det tillgå så, att brottslingen satt på en pall
bakom stocken med båda benen inklämda i densamma. En dylik
straff-stock finnes i museet på Kalmar slott.
Ett votivskepp. Gåfva 1687 af handlanden, sedermera
rådmannen Kristian Witte. Det hängde öfver stora gången
i domkyrkan. — Gamla stadskyrkan ägde tvänne votivskepp,
som efter denna kyrkas rasering 1678 tills vidare förvarades,
det större hos handlanden och rådmannen, sedermera
politi-borgmästaren Didrik Muhlenbruch, det mindre på rådhuset.
Dessa blefvo aldrig upphängda i domkyrkan utan förstördes
vid den stora eldsvåda, som 1679 hemsökte Kalmar.
Dylika små fartyg, som fordom allmänt förekommo i kyrkorna, i
synnerhet vid kusten, voro sannolikt gåfvor för räddning ur sjönöd eller
tackiför väl afslutad sjöresa. Namnet kommer af votum — löfte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
