Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36
nare tillfället utfördes reparationen af klensineden Linberg
under urmakaren Salmons ledning.
Med början af 1800-talet fann man emellertid, att uret
såsom gammalt ocli utnött tjänat ut sin tid, hvarför det
kasserades och ett nytt beställdes af bruksägaren J. R. Steenman
på Stjernsunds bruk. Detta, som var färdigt och uppsatt i
början af 1804, hade den fördelen framför det gamla, att det
ej som detta behöfde uppdragas hvar dag utan blott hvar
åttonde. Det kostade med alla tillbehör 438 rdr 32 sk. b:co,
af livillca penningar det mesta togs ur den s. k. Haneilska
fonden. Stiftaren af denna, kronobokhållaren C. G. Hanell,
hade nämligen, utom själfva understödsfonden, till domkyrkan
testamenterat en summa af 333 rdr 16 sk., dock med
bestämmelse att för de åtta första årens ränta skulle till kyrkan
anskaffas ett godt och prydligt pendel ur och resten användas
till Haneilska grafvens underhåll. Genom öfverenskominelse
med testators broder, lagmannen C. C. Hanell, hade emellertid
biskop Wallenstråle utverkat den ändringen i testamentet, att
hela det till kyrkan donerade kapitalet skulle jämtp upplupna
räntor få användas till inköp af ett tornur, såsom nu skedde.*)
— Det gamla uret såldes 1825 för 9 rdr 24 sk.
Stjernsundsuret synes icke hafva varit af bästa slag.
Jämt och ständigt klagades öfver svårigheten att hålla det i
lag, och den ene urställaren efter den andre afsade sig
uppdraget att sköta det. Kostsamma reparationer måste tid efter
annan företagas, t. ex. 1827, då kyrkan offrade bortåt 100
rdr på uret, **) utan att det därför blef mycket bättre.
Allmänheten var missbelåten öfver att uret aldrig gick rätt, och
tidningarna knotade, säger en forskare i tidens häfder.
Slutligen tog magistraten itu med saken. I skrifvelse till
domkyrkorådet af den 2 febr. 1874 framhöll den nödvändigheten
af att anskaifa ett nytt tornur, »särdeles som den tid snart
är för handen, då järnvägstrafiken här öppnas, och med detta
*) Domkyrkorådets protokoller den 6 okt. 1801, 28 febr. 1803 och
21 febr. 1804. Löfgrenska samlingarna. Enligt urmakaren W. Norrbys
beskrifning af uret den 23 mars 1875 liade det blott timvisare och slog
hvarje kvart (Domkyrkorådets arkiv).
**) Kvrkoräkenskaperna 1827.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
