Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
gående ersättning åt arméns reservpersonal ägt rum, icke böra
komma i åtnjutande av pension enligt de bestämmelser, som för
dylik förmåns utgående till arméns reservpersonal funnes
meddelade. Med uttrycket »pension» i övergångsbestämmelserna till
1906 års reservbefälsförordning kunde följaktligen icke hava
avsetts livräntor enligt nyssnämnda förordning av d. 17 juni 1893.
Även om emellertid nämnda uttryck skulle kunna tänkas
utsträckt att gälla även livräntor, vore bestämmelserna i 1906 års
reservbefälsförordning ändock icke å klaganden tillämpliga, enär
denne redan år 1900 fullgjort all honom åliggande tjänstgöring för
bibehållande av rätt till livränta. Något utbyte av tjänstgöring
enligt övergångsbestämmelserna till nämnda förordning kunde
följaktligen icke ifrågakomma.
På .grund av vad sålunda anförts, hemställde deprtet, under
åberopande jämväl av vad depitet i det överklagade beslutet anfört,
att besvären måtte lämnas utan avseende.
I anledning av civila dep:tets yttrande över besvären inkom
klaganden med påminnelser av i huvudsak följande innehåll:
Civila deprtet sökte fortfarande hävda sin uppfattning, att
pension och livränta i det avseende, varom i målet vore fråga,
utgjorde skilda begrepp. Motiveringen härför syntes emellertid föga
bärande. Dep:tet hade åberopat förarbetena till 1898 års
förordning, men det vore i detta fall icke fråga om tillämpning av
några bestämmelser i sagda förordning utan i 1906 års förordning.
Dep:tet anförde vidare, att bestämmelserna i 1906 års
förordning i allt fall icke skulle vara tillämpliga å klaganden, enär han
redan år 1900 fullgjort all honom åliggande tjänstgöring för
bibehållande av rätt till livränta. Att detta kunnat amforas såsom skäl
mot klagandens yrkande, syntes egendomligt. Tvärtom utgjorde
väl den omständigheten, att klaganden frivilligt underkastat sig
ytterligare tjänstgöring efter det han redan fullgjort den
tjänstgöring, som ålegat honom enligt 1893 års förordning, ett stöd för
yrkandet.
Ytterligare hade genom kungl, brev d. 3 sept. 1909 medgivits,
att den klaganden år 1909 åliggande tjänstgöringsskyldigheten
finge anses verkställd genom av honom år 1907 fullgjord
regements-övning. Detta medgivande gåve tydligt vid handen, att 1906 års
förordning varit tillämplig å klaganden.
Slutligen ville klaganden åberopa, att han i svenska arméns rulla
fr. o. m. år 1927 redovisats <såsom löjtnant i reserven (i enlighet
med 1906 års förordning) och icke såsom reservlöjtnant (enligt
äldre förordningar).
Målet föredrogs d. 11 nov. 1931 i KammarR., därvid KammarR.
(presidenten Högstedt, kammarr.r:n Afzelius, föredragande, och
von Sydow) ej fann skäl att göra ändring i civila dep:tets beslut.
Från ’beslutet var e. o. assessorn von Unge skiljaktig och yttrade:
»Som den i övergångsbestämmelserna till 1906 års
reservbefälsförordning förekommande föreskriften, att förordningen skulle vara
tillämplig å dem, som efter eget före 1907 års utgång lämnat medgivande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
