Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8
års riksdag anfört i sin motivering till nämnda stadgande, där det
tydligt utsädes, att därest honoraren från de å sjukhuset vårdade
bortfölle, måste lasarettsläkarlönen sättas vida högre än för
närvarande vore förhållandet. Lasarettsläkarlönerna vid de lasarett,
där en reglering av desamma icke företagits i samband med förbud
för lasarettsläkaren att emottaga sådan särskild ersättning, som i
ovannämnda författningsrum avhandlades, måste sålunda anses
vara tillmätta med hänsyn tagen till att lasarettsläkarna erhölle
ersättning av ifrågavarande kategorier vårdade. På grund härav
och enär därjämte särskild taxa för dylik ersättning vore
uppgjord av statlig myndighet samt jämväl ur andra synpunkter, som
förekomme i lagutskottets motivering, syntes mycket starka skäl
tala för, att i de fall, då befattningshavare vore berättigad till fri
sjukvård å enskilt eller halvenskilt rum å i förenämnda lag avsett
sjukhus, läkaren erhölle ersättning efter de grunder, som sålunda
uppgjord taxa angåve.
Tel. Styr. .förklarade sig på grund av vad från Med. Styr :s sida
sålunda anförts finna rimligt, att arvoden av ifrågavarande slag
måtte kunna ersättas av telegrafverkets medel. Den valfrihet i
fråga om dessa avgifter, vilken alltjämt formellt bestode, syntes i
realiteten snarast vara en valfrihet för vederbörande
sjukhusstyrelse att ordna läkarnas avlöning sa, att denna delvis uttoges
antingen förmedelst utdebitering å debetsedlarna eller ock genom
avgifter, som allmänneligen erlades av de vårdbehövande själva.
Att i förevarande fall avgifterna hade sistnämnda karaktär,
syntes framgå av vad i taxan sades därom, att utgångspunkten vid
taxesatsernas fixerande varit, att patienterna verkligen erlade
arvoden enligt taxan. Det syntes därför svårt att uppehålla
fiktionen av frivillighet för patienten att betala arvodet. Även i ett
annat avseende syntes betänkligheterna mot arvodens gäldande
med telegrafverkets medel numera kunna anses hävda. Dessa
arvoden bestämdes nämligen icke längre ensidigt av den behandlande
läkaren utan uträknades med tillhjälp av en av statsmyndighet
fastställd taxa, vilken torde erbjuda en tillfredsställande grund
för ett objektivt bedömande av begärt arvodes skälighet. Slutligen
borde framhållas, att så länge ett särskilt ■—■ och ganska
väsentligt — avdrag gjordes å befattningshavarens avlöning vid
sjukhusvård på verkets bekostnad, man häri måste se ett tungt vägande
skäl för att sådana avgifter, som icke hade karaktären av rent
privata gåvor, även ersattes med verkets medel. Om så ej skedde,
måste antingen tjänstemännen betala dem med sin väsentligt
reducerade avlöning eller ock statstjänarna i gemen förmedelst
vägran att utgiva tilläggsarvode klassificera sig såsom ett
samhällsskikt med anspråk på oklanderlig sjukhusvård men med självtagen
rätt att vinna befrielse från skyldigheten att härför erlägga skälig
betalning. Ett dylikt sakernas tillstånd syntes ohållbart.
Målet avgjordes i KammarR. d. 29 jan. 1932; och som Clara
Linnea Jönsson finge anses berättigad till ersättning av
statsmedel för skäligt arvode till vederbörande läkare för ifrågavarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
