Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
tive tjänstgöringsorter. Grunderna för berörda stadgande gåve ej
heller anledning till annat antagande. Beställningshavare, som
av en eller annan anledning tagit sin bostad å ort, belägen
utanför tjänstgöringsorten, syntes sålunda icke kunna komma i
åtnjutande av ifrågavarande förmån. Den reella innebörden av
stadgandet syntes vara, att staten med dehna förmån icke velat
påtaga sig större risker än som vore nödvändiga. Det kunde
nämligen förutsättas, att å hyresmarknaden omsättningen av bostäder
vore större å de militära tjänstgörings- eller förläggningsorterna
än å andra orter. Det syntes således kunna antagas vara betydligt
lättare att avyttra en bostadslägenhet exempelvis i Stockholm än
i Stocksund. På grund av vad sålunda anförts och under
åberopande av KammarR:s utslag d. 5 april 1929 på besvär av
löjtnanten G. A. Camp yrkades, att anmärkningen måtte fastställas.
I avgiven förklaring anförde Amundson och Lychnell följande:
Såsom känt vore, fyllde Stocksund såsom förort till Stockholm
en del av bostadsbehovet för dem, som hade sitt arbete i
Stockholm. Bostad i. Stocksund borde därför, enligt meningen med
ifrågavarande författningsrum, vara att likställa med bostad å
förläggningsorten Stockholm, ehuru förstnämnda samhälle icke
vore införlivat med Stockholm. Motsatsen skulle innebära en
bokstavstolkning utan reellt underlag.
Målet avgjordes av KammarR. d. 9 mars 1933, därvid
Kam-marR. (kammarr.r:n Waldenström, Afzelius, föredragande,
Ekenberg och von Sydow) ej fann skäl att göra ändring i Riksräk.V:s
beslut.
7.
Den omständigheten, att förrättningar företagits inom stads
planlagda område, där förrättningsman haft sin stationeringsort, eller
på mindre avstånd än 1 km. från samma område, har förklarats
icke i och för sig utgöra hinder för förrättningsmannen att för i
samband med förrättningarna företagna resor med spårvagn, omnibns
eller färja utfå resekostnadsersättning.
1 § 1 st. allmänna resereglementet lyder:
Vid resa inom riket för förrättning i statens ärenden äger
vederbörande förrättningsman, i den mån ej annorlunda är eller
varder stadgat, åtnjuta resekostnads- och traktamentsersättning
enligt bestämmelserna i detta reglemente.
5 § samma reglemente lyder i nu tillämpliga delar:
Resekostnadsersättning utgår icke för färd, som ej överstig sr
1 km. Vid resa med annat fortskaffningsmedel än järnväg, far-
5 —332080. Kammarrättens årsbok 1933.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
