Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
51
fr. o. m. det fången å den slutna anstalten övertagits för forsling
t. o. m. den stund, fångföraren återvänt till anstalten eller vice
versa. Och det syntes, som om 17 § resereglementet icke borde
giva anledning till annan tolkning än att traktamente utginge för
hela denna tid. Om än traktamente icke utginge för förrättning
uteslutande inom förrättningsmannens bostadsort, innebure detta
icke att för annan förrättning skulle för traktamentsersättnings
fastställande tiden uppdelas uti själva den egentliga resan från
och tillbaka till bostadsortens gräns samt tiden före och efter
samma resa. Att nämligen själva den plats — järnvägsstationen —,
varifrån resan utginge eller där den slutade, skulle just beteckna
bostadsorten, sades icke. och kunde icke sägas. Medräknades
såväl tiden för den häktades förande från fängelset till
järnvägsstationen samt tiden för Lagerqvist att vid återkomsten återlämna
vissa effekter, betingade av forslingen (revolver, förbandslåda och
fängsel), både uppnåddes och överskredes nyssnämnda tidsgräns.
Före forslingen borde Lagerqvist i god tid inställa sig å fängelset
för att närvara och medverka vid fångens iordningställande, men
denna tid vore ändock icke i förevarande fall medräknad. De
lokala förhållandena i Västerås nödgade icke i allmänhet till
anlitande av skjuts för transport emellan fängelset och
järnvägsstationen, då det gällde forsling av en eller två personer, utan den
eller de häktade fördes till fots från och till fängelset, varigenom
någon besparing vunnes uti kostnaderna. Det vore ej förenligt
med rättvisa, att Lagerqvist skulle gå miste om ett halvt
dagtraktamente på den grund, att för transporten mellan fängelset
och järnvägsstationen använts ett billigare färdsätt än
automobil-skjuts, som annorstädes vanligen begagnades i dylika fall. En
vaktkonstapels egentliga åligganden vore att bevaka fångar inom
en anstalts slutna område. Det vore därför icke riktigt att mena,
att den del av en som fångförare tjänstgörande vaktkonstapels
bevakningsåligganden, som föreföllo inom bostadsorten men utom
anstalten, hörde till vaktkonstapelns egentliga uppdrag. Den del
av förrättningen, som ägde rum före tågets avgång, vore minst
lika ansvarsfull och riskfylld som förrättningen i övrigt, och
traktamentet utgjorde gottgörelse icke allenast för de större utgifter,
som vistandet utom hemorten medförde, utan även för det ökade
ansvar och den risk, som vore en följd av förrättningen.
T. f. länsbokhållaren åberopade chefens för
Finansdepartementet yttrande i propositionen nr 199 till 1931 års riksdag.
Yttrandet innebure, att traktamentsersättning borde få åtnjutas jämväl
för tid, som åtginge för resa inom bostads- och
tjänstgöringsorten, då enligt gällande bestämmelser resekostnadsersättning för
sådan resa uppbures. Härav syntes framgå, att
traktamentsersättning icke borde utgå till förrättningsmannen för den tid, under
vilken han till fots begåve sig till järnvägsstation eller då han på
samma sätt återvände. I förevarande fall hade klaganden såsom
färdmedel anlitat järnväg, varför reseersättning allenast uppbn-
res för resorna från och till Västerås järnvägsstation. Tidpunk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
