- Project Runeberg -  Kammarrättens årsbok. Avd. I. Avlöningsmål m.m. / 1933. Nionde årgången /
89

(1925-1948)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Notiser

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

September 8 och 13.

319.

som årligen böra av varje rådhusrätt kostnadsfritt för tullverket handläggas och
avdömas. Sedan rådhusrätten i Malmö i skrivelse 6/2 30 — under hänvisning
till vid skrivelsen fogad förteckning över vid rådhusrätten under år 1929 slutligt
avgjorda 141 tullmål — hos Gen.Tullstyr. anhållit om ersättning för dessa mål i
enlighet med ovannämnda k. br., har rådhusrätten i skrivelse 12/8 30 begärt
ersättning för ytterligare ett av rådhusrätten under år 1929 avdömt mål mot j
ungmannen K. R. Bergström. Efter antecknande, att Bergström häktats på grund
av angivelse för tjuvnadsbrott, att H. Nordblom i egenskap av stadsfiskal och
t. f. tullfiskal vid rådhusrätten yrkat ansvar å Bergström dels för olovligt
tillgrepp av spritdrycker från lasten ombord å ett fartyg, dels ock för försök till
olovlig införsel i fråga om en del av de tillgripna spritdryckerna samt att rådhusrätten
avgjort målet genom utslag 27/12 29, har Gen.Tullstyr., b. 10/10 30, förklarat sig
icke kunna medgiva, att gottgörelse av tullmedel utbetalades för avdömandet av
ifrågav. mål. KammarR.; Enär uti ifrågav. mål talan förts om ansvar för olovlig
införsel av spritdrycker samt målet förty måste anses vara av sådan beskaffenhet
att ersättning för detsammas behandling finge jämlikt åberopade k. br. lb/2 41
utgå av tullmedel, fann KammarR. skäligt att, med undanröjande av
överklagade beslutet, visa målet åter till Gen.Tullstyr. för ny behandling.

Den 13:e (OA, OE, vS, TW).

319. Besvär av länsnotarien av 1. klass O. Rud-Olson samt länsnotarierna av
2. klass E. Wessman och E. Kvistberg i fråga om vikariatsersättning. I en till
K. B. i Malmöhus län ingiven skrift med däri åberopade promemorior anförde
klgdna i huvudsak följande: I cirk. 31/12 18 till länsstyrelserna i samtliga län med
undantag av Gotlands län hade K. M:t fastställt fördelningsplan beträffande den
föredragningsskyldighet, som jämlikt K. M:ts instruktion 12/4 18 (n:r 198) för
landshövdingarna i rikets län samt de vid länsstyrelserna anställda tjänstemän
skulle åligga länsassessorerna i länen ävensom länsnotarie eller länsbokhållare
i vissa län, därvid länsstyrelserna bemyndigats att under särskilda förutsättningar
vidtaga viss jämkning i den sålunda fastställda fördelningsplanen. Beträffande
landskansliet i Malmöhus län hade ärendena fördelats på visst närmare angivet
sätt, därvid en del ärenden tilldelats länsnotarien av dåvarande 1. lönegraden.
Sedan med stöd av det i cirk. givna bemyndigandet K. B. 15/3 19 vidtagit viss
jämkning i fördelningen av föredragningsskyldigheten å landskansliet, hade
K. B. efter nytt särskilt bemyndigande av K. M:t 7/2 26 bestämt, att jämväl
Wessman och Kvistberg, den sistnämnde i egenskap av dåvarande e. länsnotarie,
skulle på eget ansvar bereda, föredraga och till expedition befordra, envar av
dem viss grupp av mål och ärenden, varjämte i övrigt vidtagits ändringar i
fördelningen av föredragningsskyldigheten. Vid därefter företagna nya sådana
ändringar hade ytterligare föredragningsskyldighet överflyttats på Kvistberg.
Wessman och Kvistberg brukade därjämte tillfälligt utses att jämväl föredraga
andra ärenden än sådana, som i enlighet med vad ovan sagts tilldelats dem.
Under tiden 1/1 18—1j7 25 hade till länsnotarien av dåvarande 1. lönegraden utgått
ett särskilt arvode för föredragning, varav framginge, att arbetet med den
föredragning, länsnotarie kunde komma att åläggas jämlikt § 45 i
landshövdinginstruktionen, icke hade ansetts bliva gottgjort genom de för
länsnotariebefatt-ningen fastställda löneförmåner. Visserligen hade detta arvode slopats fr. o. m.
V 7 25, men detta syntes hava berott uteslutande därpå, att avlöningsregl. 22/6
21 (n:r 451) för befattningshavare vid statsdep:t m. fi. verk blivit tillämpligt å
länsstyrelserna och att detsamma i 19 § innehållit sådana bestämmelser om
vikariatsersättning, att desamma utan vidare kunnat användas å förevarande
fall. Det måste nämligen sägas, att länsnotarien av 1. klass genom att åläggas
föredragningsskyldighet erhållit uppdrag att bestrida göromål, vilka eljest
an-komme på tjänsteman inom högre lönegrad. Förarbetena till 1917 års
omorganisation av bl. a. länsstyrelserna gåve tydligt besked därom, att å landskansliet
skulle finnas endast två tjänster, vilka i och för sig vore förenade med
föredragningsskyldighet, nämligen landssekreterare och länsassessor, och det syntes
icke med fog kunna påstås, att frågan om särskild ersättning för föredragning
blivit slutligen avgjord genom placeringen i lönegrad i samband med
löneregleringen 1925. Vad som sagts om det berättigade däri, att särskild ersättning för
föredragning skulle utgå till länsnotarie av 1. klass, gällde i samma grad
beträffande länsnotarierna av 2. klass. På grund av vad sålunda anförts anhölle klgdna

89

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:19:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kammar1/1933/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free