Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
17
funnes ej heller i tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet
för kommunikationsverken. Däremot hade under 6 § 6 mom. av
motsvarande bestämmelser till avlöningsreglementet för den
allmänna civilförvaltningen uttryckligen angivits, att
traktamentsersättning skulle utgå för tjänsteresa, som föranletts av förflyttning
från en tjänstgöringsort till en annan utan egen ansökning eller
därom uttryckt önskan.
Vid framläggandet d. 10 nov. 1921 av förslag till sistnämnda
bestämmelser hade allmänna civilförvaltningens lönenämnd
framhållit, att de föreslagna bestämmelserna vore i sak överensstämmande
med de vid kommunikationsverken tillämpade. Då på vissa håll
tvekan synts förefinnas, i vad mån dagtraktamente enligt
resereglementet eller bestämmelser i anslutning därtill finge utgå till
tjänstemannen vid förflyttning, varom fråga vore, hade
lönenämnden velat framhålla, att enligt nämndens uppfattning dylikt
traktamente allenast borde utgå, då tjänstemannen förflyttades från
ort till annan utan egen ansökan eller därom uttryckt önskan.
Endast i dylika fall torde nämligen flyttningsresan vara att fullt
jämställa med annan tjänsteresa, som kunde åligga tjänstemannen
enligt för befattningen gällande föreskrifter eller förmans
särskilda order.
Tilläggsbestämmelserna till avlöningsreglementet för den
allmänna civilförvaltningen hade alltså åsyftat medgiva samma rätt
till traktamentsersättning, som ansetts enligt nu gällande
stadganden tillkomma tjänstemännen vid kommunikationsverken och
domänverket.
För uppfattningen, att jämväl sistnämnda grupper av
befattningshavare vore berättigade till traktamenten under tjänsteresa,
som föranleddes av förflyttning från en ort till en annan utan
egen ansökning eller därom uttryckt önskan, torde även kunna
åberopas, att det i själva verket icke förefunnes någon skillnad
mellan en sådan resa och en tjänsteresa, för vilken
traktamentsersättning utginge enligt allmänna resereglementet.
Enligt vad lönenämnden under hand inhämtat, utbetalades
också traktamentsersättning i dylika fall av samtliga de verk, för vilka
kommunikationsverkens avlöningsreglemente gällde. Beträffande
statens järnvägar hade sålunda av Järnv.Styr. föreskrivits, att
traktamentsersättning skulle utgå till tjänsteman vid resa i
samband med tvångsförflyttning. I postverkets och telegrafverkets
löneförfattningar kunde nämnda praxis sägas vara uttryckligt
angiven genom en tolkningsföreskrift av innehåll, att
traktamentsersättning icke utginge vid flyttning till följd av sökt och
erhållen befordran eller till följd av efter ledigf örklar ande i vanlig
ordning sökt och erhållet förordnande å högre tjänst.
På grund av det sålunda anförda ville lönenämnden, utan att
ingå i någon prövning av det begärda beloppets storlek, som sin
mening framhålla, att Lindbeck vore berättigad att under
förenämnda resa från Mariestad till Härnösand komma i åtnjutände
av traktamentsersättning.
17 —342228. Kammarrättens årsbok 1934.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
