Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
48
således draga nytta av att såsom i föreliggande fall en dess tjänare
under en fyrtiotreårig tjänstetid till den grad slitit ut sig i
tjänsten, att han icke förmådde längre uppehålla densamma. Huru
skulle det lör övrigt, förfaras i det fall, att en befattningshavare
undfått hela sin semester under en tidig period av året och det
vid årets slut befunnes, att han icke själv uppehållit sin tjänst
hela den övriga delen av året. Då det icke torde vara vare sig
lagligt eller ens kunna ifrågasättas, att en sådan
befattningshavare skulle hålla statsverket skadeslöst, så torde det icke heller
vara lagligt att återkräva, vad statsverket utgivit för att bereda
Forsberg hans lagliga förmån av semester. Forsberg hade varit
tjänstledig endast elva månader vartdera året. Konsekvensen av
ett bifall till anmärkningen skulle bliva den, att ingen
befattningshavare skulle kunna beviljas semester förr än det ej återstode
mera av kalenderåret än som motsvarade semestertiden, enär i
motsatt fall vederbörande riskerade att få återgälda åtminstone en del
av vad statsverket fått vidkännas för tjänstens uppehållande
under semestern.
I gemensam förklaring över besvären hemställde Kvarnzelius,
Fernqvist, Fahlroth och Sundelius, att besvären icke måtte
föranleda ändring i Riksräk.V:s beslut.
Målet föredrogs i KammarR. d. 19 sept. 1934, därvid KammarR.
(kammarr.rrn Afzelius, von Sydow, föredragande, och Sivert samt
assessorn Wikström) yttrade: Som, med hänsyn till arten och
omfattningen av den ledighet, Forsberg åtnjutit under åren 1930 och
1931, Forsberg icke kan anses hava varit berättigad att under
anmärkta tider komma i åtnjutande av semester; alltså och då
erinran icke gjorts mot storleken av de anmärkta beloppen, finner
KammarR. skäligt att, med ändring av Riksräk.Vis beslut,
förplikta Kvarnzelius, Fernqvist, Fahlroth och Sundelius att
gemensamt eller vilken av dem bäst gälda gitter ersätta statsverket,
Fernqvist och Sundelius 189 kr. 16 öre, Kvarnzelius och Fahlroth
118 kr. 93 öre samt Kvarnzelius och Sundelius 68 kr. 23 öre,
envar av dem dock öppet lämnat att av vederbörande söka sitt åter
efter befogenhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
