Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
Enligt det tredje alternativet skulle av den tid, vederbörande haft
anställning vid verket, samtliga perioder, varunder mot den sedermera
tillträdda befattningen svarande tjänstgöring fullgjorts, sammanläggas, och
därefter från den sålunda sammanlagda tiden dragas tre år samt
återstoden räknas vederbörande tillgodo, dock med samma avjamning, som
enligt första alternativet ifrågasatts. Denna tolkning syntes
visserligen vara lätt att tillämpa men toge måhända liksom alternativ I icke
tillräcklig hänsyn till bestämmelsen i 11 § om avjämning till helt
kålen-cterkvartal.
Såsom ett fjärde alternativ syntes möjligen även kunna uppställas,
att vid beräknande av den tid, som finge tillgodoräknas, hänsyn toges
endast till sådana kalenderkvartal, varunder föreskrifterna i 10 §
3 mom. a) uppfyllts.
StatsK. förbisåge icke, att även ytterligare variationer av förenämnda
alternativ kunde föreligga.
Då ifrågavarande bestämmelser i 11 § av avlöningsreglementet, vilka
det i förevarande fall gällde att tillämpa, tillkommit efter förslag. av
lönenämnden, hade StatsK. ansett sig böra inhämta lönenämndens
uttalande rörande innebörden av nämnda författningsföreskrift i de
hänseenden, varom i ärendet vore fråga.
I svarsskrivelse d. 2 juni 1923 anförde lönenämnden:
Till en början torde få erinras, hurusom riksdagen i skrivelse d. 29
maj 1922 (n:r 171), vid anmälan av sitt beslut rörande vissa av K. M:t
föreslagna ändringar i ovanberörda avlöningsreglemente m. m.,
framhöll angelägenheten av att tillämpningen av de nya bestämmelserna, i
vad de avsåge ändrad lydelse bl. a. av 11 och 12 §§ i
avlöningsreglementet, måtte bliva så enhetlig som möjligt. Riksdagen förutsatte ock
att, om så kunde anses erforderligt, särskilda föreskrifter rörande
till-lämp-ningen av bestämmelserna i fråga komme att av K. M:t
fastställas.
I enlighet med erhållet uppdrag överlämnade StatsK. d. 3 juni 1922
till K. M:t ett i samråd med allmänna civilförvaltningens och
kommunikationsverkens lönenämnder uppgjort förslag såväl till
övergångsbestämmelser som ock till vissa särskilda föreskrifter i anledning av de
utav riksdagen beslutade ändringarna i avlöningsreglementet d. 22 juni
1921 (n:r 451) m. m.
Nämnda förslag innefattade bl. a. vissa detaljerade regler för
tillämpning av 11 § uti avlöningsreglementet i detta författningsrums nya
lydelse.
Grenom kungörelse d. 15 juni 1922 (n:r 367) fastställde K. M:t de av
riksdagen beslutade ändringarna i avlöningsreglementet med därtill
hörande tjänsteförteckning, och meddelade K. M:t därvid tillika vissa
övergångsbestämmelser beträffande 11 § och 12 § 1 mom. av reglementet.
Några särskilda föreskrifter rörande tillämpningen av de nya eller
ändrade bestämmelserna i avlöningsreglementet hade däremot icke blivit
av K. M:t utfärdade.
Under sådana förhållanden torde man för tolkningen av de
bestämmelser, det här gällde, tills vidare vara hänvisad allenast till själva
författningen, utan att därvid äga tillgång till sådana kompletterande
detalj föreskrifter eller direktiv i ena eller andra riktningen, som, på
sätt nyss angivits, tidigare ifrågasatts.
Vad då beträffade frågan om vilket beräkningssätt, som kunde anses
riktigt vid tillgodoförande av tjänstgöringstid enligt 11 § 1 mom. av
avlöningsreglementet i stadgandets nuvarande lydelse, syntes i första
rummet vara att iakttaga, hurusom i sagda moment uttryckligen
an-gåves, att den anställning i statens tjänst, till vilken hänsyn finge tagas,
skulle hava innehafts i en följd. Med denna bestämmelse torde
möjligen, även utan särskild föreskrift härutinnan, låta sig förena de i
StatsK :s skrivelse d. 3 juni 1922 ifrågasatta anvisningarna för
stadgandets tillämpning, i enlighet varmed anställning i an följd skulle
anses föreligga, även om avbrott i anställningen ägt rum under sön- eller
4—363944. Kammarrättens årsbok 1936.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
