- Project Runeberg -  Kammarrättens årsbok. Avd. I. Avlöningsmål m.m. / 1938. Fjortonde årgången /
37

(1925-1948)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

37

enligt den under A angivna metoden, alltså på samma sätt som
i fallet I, sker en så väsentlig förskjutning av skyldigheten att
gälda kostnaderna för de olika förrättningarna, att en
överflyttning från b till a±—a5 av en del av de av b föranledda
kostnaderna uppenbarligen äger rum. Är denna metod för fördelningen
riktig, synes den som ansvarar för utbetalningen av ifrågavarande
kostnader för ai—a5 ■— enskild sakägare eller annan ■— med fullt
berättigande göra gällande, att förrättningsmannen i ett sådant fall
som nu förevarande icke bör företaga a±—a5 i sammanhang med
b. Åsyftas med anordnande såvitt möjligt i ett sammanhang av
ett flertal förrättningar nedbringande av kostnader av
ifrågavarande slag för var och en av de för dessa kostnader
betalningsskyldiga, torde sålunda den sistnämnda metoden för fördelningen
icke böra komma till användning. Fallet I kan visserligen
förefalla likartat med fallet II, varför samma metod för
kostnadsfördelningen kunde synas böra komma till användning i det senare
fallet som i det förra. Den här ovan å fallet I tillämpade
metoden för kostnadsfördelningen medför emellertid i detta fall, att —
ehuru även här en överflyttning av kostnader kan synas föreligga
— för varje betalningsskyldig här ifrågavarande kostnader
nedsättas under det belopp, som skulle utgå, därest varje
betalningsskyldig skulle gälda kostnaderna oberoende av att flera
förrättningar utfördes i ett sammanhang, under det att samma metod
till-lämpad å fallet II skulle medföra att kostnaderna för en
betalningsskyldig skulle ökas utöver det belopp denne skulle gälda, om
icke förrättning, i fråga om vilken förevarande kostnader åvilade
annan betalningsskyldig, tillkomme.

På grund av här anförda förhållande och då det icke ansetts
strida mot lydelsen av 20 § allmänna resereglementet att
lagrummet gives en sådan tolkning, varigenom det missförhållande kan
undvikas, att en betalningsskyldig genom att flera förrättningar
än de, i fråga om vilka denne har att gälda resekostnads- och
traktamentsersättning, anordnas i samband får bära större kostnad
än om de förrättningar, i fråga om vilka han har att gälda
resekostnads- och traktamentsersättning, icke anordnas i samband med
annan, och därmed även förhindras, att en betalningsskyldig kan
komma att på grund av omständigheter av nu angiven art få
anledning att motsätta sig anordnande i ett sammanhang av flera
förrättningar än dem, för vilka han själv har att bära nu
ifrågavarande kostnader, har i det i överklagade utslaget avsedda fallet
för fördelning mellan statsverket och enskild sakägare av
resekostnads- och traktamentsersättning tillämpats här ovan under II B
angivna metod.»

I utlåtande i målet hemställde Lantmät.Styr. om bifall till
besvären och anförde bl. a.: Resereglementet för lantmätare
innehåller i 8 § en mot 20 § i allmänna resereglementet korresponderande
bestämmelse. Om denna anförde Lantmät.Styr. i skrivelse till
Finansdep rtet d. 16 april 1925 med förslag till nytt resereglemente
för lantmätare följande: »En fullt riktig tillämpning av bestäm-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:20:55 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kammar1/1938/0039.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free