- Project Runeberg -  Kammarrättens årsbok. Avd. I. Avlöningsmål m.m. / 1939. Femtonde årgången /
34

(1925-1948)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

34

inom sitt verksamhetsområde, i främsta rummet till dylika
förordnanden, men även annan lämplig befattningshavare kunde
erhålla förordnande, liksom chefen själv kunde företaga resa.

Medan å ena sidan granskning och bearbetning av de i 226 §
första stycket nämnda lag omförmälda handlingar och uppgifter
fölle inom försterevisorernas ordinarie arbetsområde, måste å
andra sidan dem enligt 227 § meddelade särskilda uppdrag anses
tillhöra sådana arbetsuppgifter, som vore att hänföra till extra
förrättningar, en uppfattning som städse delats av
Försäkringsinspektionen och — såsom det ville synas — hittills även av
Riks-räk.Y. Ändamålet med dylika uppdrag vore icke en rent
siffermässig kontroll över bolagens räkenskaper utan undersökning
rörande åtgöranden och förhållanden av ekonomisk innebörd
exempelvis reservberäkningar och återförsäkringsaffärer, om vilka
Försäkringsinspektionen på förekommen anledning måste förskaffa
sig ingående kännedom, som icke kunde vinnas annat än på ort
och ställe. Dessa uppdrag vore i regel till sin beskaffenhet
synnerligen krävande. För den rent siffermässiga granskningen
vore i allmänhet de i 226 § första stycket omförmälda handlingar
och uppgifter tillräckliga, kompletterade i mån av behov genom
kommunikation med bolaget på ena eller andra sättet.

Även om det —■ i sådant fall som det föreliggande — ålåge
Försäkringsinspektionen att, i den mån det befunnes behövligt
eller lämpligt, låta företaga åtgärd, som i 227 § sägs, torde det
icke vara berättigat att härav draga den slutsatsen, att enligt
denna paragraf meddelat uppdrag utan vidare vore en yttring av
vederbörande befattningshavares tjänsteutövning, ty i så fall hade
man tydligen utplånat skillnaden mellan begreppen extra
förrättning och tjänsteutövning utanför stationeringsorten. Att
härvidlag göra åtskillnad mellan förste revisor och annan
befattningshavare, vilkens ordinarie arbetsuppgifter inom
Försäkringsinspektionen icke avsåge granskning av bolagens förenämnda handlingar
och uppgifter, skulle leda till orimliga konsekvenser.

Vad sålunda anförts ägde tillämpning på det anmärkta fallet.
Syftet med uppdraget ifråga hade i främsta rummet varit att
ingå på viss realprövning av ifrågavarande bolags omfattande
livförsäkringsrörelse och att undersöka vissa affärstransaktioner av
större räckvidd, som bolaget företagit, och vad därmed ägde
samband. Klarhet rörande dessa speciella förhållanden hade endast
kunnat erhållas genom undersökning på ort och ställe.
Undersökningen måste därför med fog anses såsom en extra förrättning,
för vilken vederbörande förste revisor vore berättigad till full
traktamentsersättning enligt allmänna resereglementet.

Under åberopande av vad sålunda anförts bestred Wollert
befogenheten av den gjorda anmärkningen.

Genom utslag d. 6 dec. 1938 förpliktade Riksräk.Y. med
gillande av anmärkningen Wollert att ersätta statsverket 146 kr., honom
dock öppet lämnat att hos vederbörande söka sitt åter efter
befogenhet, : ~;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:21:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kammar1/1939/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free