Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7
Lager, Andrée och Eliaeson att, gemensamt eller vilken gälda
gitte, ersätta statsverket 375 kr. 32 öre, envar av dem dock öppet
lämnat att hos vederbörande söka sitt åter efter befogenhet.
över Riksräk.V:s utslag hava besvär anförts hos KammarR. av
dels t. f. revisorn T. Fredriksson och dels Lager, Andrée och
Eliaeson.
I sina besvär har Fredriksson fullföljt revisionens i målet förda
talan, i vad densamma icke vunnit bifall, därvid Fredriksson
an-dragit bl. a. följande: Formuleringen av avd. F, 5 §, K. K. d.
30 juni 1920 (nr 529) syntes närmast hava avseende å det fall,
att bostaden å båda orterna varit förhyrd. De fall, då det
förekommit antingen egen bostad å den ena orten och förhyrd
bostad å den andra eller egen bostad, å båda orterna, hade vid
författningens tillkomst sannolikt icke beaktats, utan hade lösningen
av frågan om angivna författningsrums räckvidd i dessa
hänseenden överlämnats åt praxis. Då det förelåge egen bostad å den ena
och förhyrd bostad å den andra orten, borde tillämpas den regeln,
att såsom merutgift betraktades kostnaden för den förhyrda
bostaden. På grund härav yrkades, att det måtte varda ålagt Lager,
Andrée och Eliaeson att ersätta statsverket utöver av Riksräk.V.
fastställda anmärkningsbelopp ytterligare 75 kr. 32 öre.
I förklaring över besvären anförde Lager, Andrée och Eliaeson
bl. a,, att då tillförlitlig utredning förebragts ang. kostnaderna
för den egna bostaden å den gamla tjänstgöringsorten, vilket måste
anses hava skett i förevarande mål, skäl icke förelåge till
avvikelse från de allmänt gällande grunderna för beräkning av
ersättning för merutgift i anledning av bostad å två orter.
Lager, Andrée och Eliaeson hava i sina besvär yrkat befrielse
från dem i målet ålagd ersättningsskyldighet, därvid bl. a.
andra-gits följande: De tjänstemän, som över huvud taget kunde erhålla
flyttningsersättning, uppdelades i 1 § avd. F av K. K. i två
huvudkategorier, nämligen dels sådana, som »utan egen ansökning
eller därom uttryckt önskan förflyttats från en tjänstgöringsort
till en annan», dels och sådana, som »till följd av befordran eller
förordnande att uppehålla högre tjänst nödgats flytta». Det
förekomme emellertid dessutom en kategori av till
flyttningsersättning berättigade tjänstemän, som enligt ordalydelsen i
sistnämnda författningsrum kunde hänföras till båda däri angivna
huvudkategorier. Härvid åsyftades de tjänstemän, som utan föregående
ansökan eller anmälan vunnit befordran eller erhållit förordnande
att uppehålla högre tjänst. Vid tillämpning av 6 § i avd. F K. K.
uppstode då fråga, till vilkendera av de i K. K. angivna båda
kategorier de sist omförmälda tjänstemännen skulle hänföras.
Tolkningen av 28 § avlöningsreglementet, vilket författningsrum
korresponderade med 1 § i avd. F av K. K., så vitt anginge
angivandet av de till flyttningsersättning över huvud taget
berättigade tjänstemännen, vore av avgörande betydelse. Det torde vid
tillämpning av 28 § avlöningsreglementet vara i
överensstämmelse med lagstiftarens mening, att de tjänstemän, som utan föregå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
