Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
26
vilken företagits med taxeautomobil, med 80 kr., för km.-penningar
med 18 kr. och för traktamentsersättning med 6 kr.
(Bestämmelser om ersättning för fjärdingsmans tjänsteresor äro meddelade i
5 § K. K. d. 24 nov. 1932 ang. vissa ersättningar åt
befattningshavare vid polis- och åklagarväsendet m. m. [nr 533].)
Ordföranden i fattigv:styr. i Söderåkra socken uppgav, att han,
med kännedom om Frida Trulssons lynne och hennes
uppträdande vid transporten till Söderåkra ålderdomshem och därefter
till Mörebygdens sjukhem, ansett det nödvändigt att begära
polis-handräckning för utbytet av de båda patienterna mellan berörda
anstalter.
Genom resolution d. 29 sept. 1939 har K. B., enär ifrågavarande
resekostnads- och traktamentsersättning ej kunde gäldas av till
K. B:s förfogande ställda medel, funnit sig förhindrad utbetala
den begärda ersättningen, 104 kr.
I besvär hos KammarR. har Olsson fullföljt sin förut i målet
förda talan. Olsson upplyste därvid, att fattigv:styr. före
transporten förhört sig hos honom, om han ville på styr:s uppdrag
verkställa transporten, vilket Olsson likväl vägrat att utan
uttrycklig order göra med kännedom om dess svårighetsgrad. Någon
annan privat transport av Frida Trulsson hade säkerligen ej varit
möjligt att anordna till följd av hennes svårhanterlighet. Olsson
torde ej hava kunnat vägra att utföra av förman given order om
ifrågavarande transport.
I avgivet utlåtande framhöll K. B. att, då förevarande resa ej
avsett handräckning enligt fattigvårds- eller barnavårdslagen,
ersättning ej kunde utgå enligt 5 § första stycket i 1932 års K. K.
ang. vissa ersättningar åt befattningshavare vid polis- och
åklagarväsendet m. m., såframt icke resan kunde anses hänförlig till
sådan polisverksamhet, som avsågas i detta författningsrum. Såsom
sådan verksamhet kunde emellertid enligt K. B:s åsikt resan icke
betraktas. Enligt 5 § andra stycket, jämförd med 3 § 1 mom. 10),
i samma K. K. kunde ersättning för resan utgå, om resan avsåge
verkställighet av polismyndighets åtgärd enligt isinnessjuklagen.
Jämlikt 51 ocli 52 §§ sistnämnda lag kunde handräckning av
polismyndighet begäras i de fall, som i sagda paragrafer vore särskilt
angivna. I 51 § första stycket stadgades att, om sinnessjuk, för
vilken plats beretts å sinnessjukhus, motsätter sig intagning å
detsamma, vederbörande polismyndighet är pliktig att på begäran av
den, som gjort ansökningen om intagning, lämna den
handräckning, som finnes vara av nöden. Såvitt K. B. kunde finna måste
åt sagda bestämmelse givas den tolkningen, att det skall vara
fråga om person, som ej redan är föremål för sinnessjukvård.
Förflyttning från ett sinnessjukhus till ett annat syntes alltså ej
kunna inbegripas härunder. Vad beträffade övriga fall, då
handräckning av polismyndighet enligt förenämnda lagrum kunde begäras,
vore det uppenbart, att intet av desamma vore att tillämpa å
förevarande resa. K. B. hemställde följaktligen, att besvären icke
måtte föranleda ändring i överklagade resolutionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
