Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
11
vederbörande tjänst, utan hänsyn tagen till under vissa
förhållanden medgiven inskränkning i nämnda tid. I 1928 års
lönekommittés förslag till allmänt avlöningsreglemente hade motsvarande
definition av begreppet fastställd arbetstid upptagits. Att i 26 §
i nuvarande avlöningsreglemente någon anvisning rörande
beräknande av övertidsersättning vid inskränkning i arbetstiden icke
intagits, motiverades av 1936 års lönekommitté med att man för
kommunikationsverkens och tullverkets del velat möjliggöra en
friare prövning av förutsättningarna för övertidsersättningens
utbetalande. Att man för övrigt i sak icke åsyftat någon ändring,
framginge av följande citat ur kommitténs specialmotivering till
26 § 2 mom.: »För stora områden av statsförvaltningen torde,
vare sig man definierar begreppet fastställd arbetstid så, som skett
i nu gällande avlöningsförfattningar, eller på sätt föreslagits av
1928 års lönekommitté, i allmänhet några svårigheter ej föreligga
att avgöra, vilket arbete som är att betrakta som övertidsarbete.
I fråga om de centrala ämbetsverkens ordinarie befattningshavare
är sålunda redan i gällande instruktioner och arbetsordningar i
allmänhet föreskrivet, att arbetstiden å tjänsterummet skall varje
söckendag utgöra 7 timmar, vilken arbetstid, i den mån ej för
särskilda befattningshavare eller grupper av befattningshavare
en längre daglig tjänstgöring är föreskriven, alltså är att anse
såsom ’den för vederbörande tjänst normalt gällande
tjänstgöringstiden’. Uppenbart är, att där dylika enhetliga
tjänstgöringsföreskrifter gälla, tjänstgöring, som genomsnittligt för söckendag icke
överstiger 7 timmar, icke kan berättiga till övertidsersättning.
Den omständigheten, att — såsom i instruktionerna jämväl
för-utsättes — viss inskränkning i den dagliga arbetstiden medgives
under sommarmånaderna, är givetvis icke av beskaffenhet att
medföra rätt till övertidsersättning för tid, som faller utanför den
reducerade tjänstgöringstiden men inom den normalt gällande
7-timmarstiden.» (Statens off. utredn. 1937: 48, sid. 190.) Då
numera i instruktioner och arbetsordningar för de centrala verken
tjänstgöringstiden ändrats till 42 timmar i veckan, torde denna
tid få anses vara »den för vederbörande tjänst normalt gällande
tjänstgöringstiden» (citat ur 1928 års lönekommittés förslag). Den
inskränkning, som medgåves under sommarmånaderna i denna för
vecka bestämda arbetstid, torde således icke berättiga till
övertidsersättning för arbete, som utfördes på tid, som fölle inom den
fastställda arbetstiden, nämligen 42 timmar för vecka. Den i
anmärkningen hävdade uppfattningen syntes enligt revisionens
mening även hava direkt stöd i gällande författningar.
I utslag d. 3 nov. 1942 prövade Rilcsråk.V. skäligt att, med
gillande av den framställda anmärkningen, förplikta Leo, Lovén,
Hagstrand och Lindh att, gemensamt eller vilken gälda gitte,
ersätta statsverket 29 kr. 75 öre, envar av dem dock öppet lämnat
att hos vederbörande söka sitt åter efter befogenhet.
Leo, Lovén, Hagstrand och Lindh besvärade sig hos KammarR.
och yrkade, att revisionens talan måtte ogillas samt anförde: I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
