Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31
från den i avlöningsstaten för länsstyrelserna upptagna
anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal.
Kostnader för tjänstgöringstraktamente skulle annars jämlikt K. K. d. 30
maj 1941 ang. bestridande av kostnader för avlöning enligt civila
avlöningsreglementet och civila icke-ordinariereglementet bestridas
från anslag eller anslagspost till reseersättningar. Under
åberopande av det sålunda anförda hemställde K. B., som bestred såväl
riktigheten av i besvärsskriften gjort påstående, att Deljemo blivit
tvångsförflyttad, som yrkandet om ränta, om avslag å besvären.
Allmänna lönenämnden anförde i utlåtande över besvären:
Enligt 24 § civila avlöningsreglementet ägde tjänsteman, som vid
övergång från icke-ordinarie till ordinarie tjänst nödgats flytta
till annan ort, uppbära ersättning för flyttningskostnad enligt de
särskilda bestämmelser, som meddelades av K. M:t. För
bedömande av Deljemos anspråk vore det sålunda av vikt att fastslå,
huruvida han övergått från icke-ordinarie till ordinarie tjänst. Om
man tolkade detta uttryck så, att övergången skulle ha skett från
en självständig ieke-ordinarietjänst, torde Deljemo icke äga rätt
till flyttningsersättning, enär han före d. 1 april 1942, såvitt
handlingarna utvisade, allenast innehade ett förordnande såsom
vikarie å vakant tjänst. Emellertid kunde man icke bortse från att
begreppet »tjänst» i den mening, i vilken det förekomme i
nyss-berörda stadgande, innefattade även en så pass löslig anställning
som extra tjänst. En extra tjänsteman, som överginge till
ordinarie tjänst, vore sålunda utan vidare berättigad till
flyttnings-ersättning. Beträffande Deljemo förelåge det förhållandet, att han
under sitt förordnande såsom t. f. landsfiskal ägt uppbära
vika-riatslön jämlikt 21 § 3 mom. civila avlöningsreglementet. I sista
stycket av nämnda mom. föreskreves, att för den, som uppbar
vikariatslön, gällde i övrigt i tillämpliga delar de stadganden, som
meddelats beträffande ordinarie tjänsteman i den lönegrad
förordnandet avsåge. Fråga uppstode då, om en vakansvikarie å
ordinarie tjänst, vilken författningsenligt ägde åtnjuta i stort sett
samma förmåner som motsvarande ordinarie tjänstinnehavare,
skulle med avseende å rätt till ersättning för flyttningskostnad
vid övergång till ordinarie tjänst anses ha en sämre ställning än
en extra tjänsteman. Enligt lönenämndens mening kunde ett
sådant resultat icke anses tillfredsställande. Den omständigheten,
att vikariatslön medgivits under Deljemos förordnande, borde med
andra ord göra det berättigat att med avseende å rätt till
flyttningsersättning jämställa honom åtminstone med en extra
tjänsteman. Lönenämnden kunde i detta sammanhang icke underlåta
att framhålla, att en tjänsteman, som medgivits förmån av
vikariatslön, vore med avseende å rätt till sneddning vid befordran
till ordinarie tjänst likställd med e. o. tjänsteman (8 § 1 mom.
andra stycket civila avlöningsreglementet). Såsom
anmärkningsvärt i de hithörande författningsbestämmelsernas utformning
kunde följande framhållas. Om Deljemo befordrats icke till en
ordinarie utan till en e. o. tjänist, hade, jämlikt 20 § 3 mom. civila
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
